Inlägg märkta ‘västsverige’

GT debatt: Skatterna ska gå till där de gör störst nytta

torsdag, 5 oktober, 2017

I går publicerade gt.se (förmodligen i papperstidningen i dag) ännu en replik från Vägvalet på en debattartikel av Västsvenska Handelskammarens Johan Trouvé.

Vägvalet kunde i vår förra debattartikeln konstatera tre tydliga saker:

  1. Trängselskatten inte gett större infrastruktursatsningar totalt sett – vilket utlovades när den infördes.
  2. Västlänken äter upp en alltför stor andel av anslagen till Västsverige i Trafikverkets tioårsplan.
  3. Skatteintäkterna är inte oändliga och därför blir inte heller anslagen det.

Det är något naivt att tro, som Västsvenska Handelskammaren tycks göra, att ju större krav man kommer med på utbyggd infrastruktur, desto större blir utfallet. Och införandet av nya skatteintäkter har dessutom inte ökat investeringarna i Västsverige.

På detta svarade Trouvé: ”Att tro att Västsverige hade fått mer infrastrukturinvesteringar utan trängselskatt är om något att inte förstå hur statliga investeringar fungerar.

Det är snudd på historieförfalskning att nu hävda att trängselskatten inte längre ska bidra till större investeringar, utan i stället förhindra att satsningarna inte krymper!

Till skillnad från Handelskammaren vill Vägvalet att skatterna ska gå till de saker där de gör störst nytta. Och då kommer Västlänken långt, långt, bak i kön. En annan prioritering kunde alltså ha lett till att många av Johan Trouvés favoritprojekt kunde ha genomförts istället (ökat kapaciteten vid Centralen och på Västra Stambanan, bygga Boråsbanan till Landvetter samt förbättra lokaltrafiken i Göteborg). Trouvé väljer vad han vill prioritera och därför blir det som det blir.

Läs hela Vägvalets debattartikel här.

Håkan Andersson
Vägvalet

GT debatt: Västsvenska handelskammaren kan inte få ”extra allt”

fredag, 15 september, 2017

I går publicerade gt.se (förmodligen i papperstidningen i dag) en replik från Vägvalet på en debattartikel av Västsvenska Handelskammarens Johan Trouvé. I den uttryckte han en stor besvikelse över utfallet för Västsverige Trafikverkets förslag till ny nationell infrastrukturplan. Trouvé konstaterade att ”järnvägen mellan Göteborg och Borås som till stora delar fanns med i den föregående nationella planen nu har strukits”, därmed försvann också flygtåget till Landvetter. Inte heller de utlovade höghastighetsbanorna kommer att passera Göteborg, enligt Trafikverket.

Det finns förstås flera anledningar till det här. Finansministern har sin statsbudget att värna om och Trafikverket ska se till behoven i hela landet. Men annan anledning är att Västlänken äter upp Västsverige pott hos Trafikverket.

Men klart att Trouvé är besviken. Han har ju blivit lurad, som så många andra makthavare. Om vi bara införde medfinansiering (trängselskatt och kommuner som betalar för statliga Europavägar) så skulle vi ju få så många fler vägar, broar, järnvägsspår och tunnlar hit. Nu vet vi bättre: Det blir inget extra och i stället får vi betala tre gånger för samma sak – via fordonsskatten och trängsel- & kommunalskatten.

Men Västsvenska Handelskammaren är en kravmaskin. De vill ha ”extra allt”, och det nu med detsamma. Det är alltid någon annan som ska betala och drabbas. Tidigare låg deras huvudkontor vid Korsvägen, men eftersom bygg- och trafikkaos är att förvänta när Västlänken planeras byggas där såg man till att flytta på behörigt avstånd.

Hade Trouvé bidragit till att stoppa Västlänken hade det ökat Västsveriges chanser att få andra, mera nödvändiga projekt hit.

Läs hela Vägvalets debattartikel här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Medfinansiering ett annat ord för utpressning

torsdag, 10 april, 2014

Och till alla ni som hurrar: har ni förstått att ni själva får betala på bekostnad av något annat?” Så avslutades den debattartikel från Vägvalet som GP publicerades i går. Ämnet var medfinansieringen på 1,3 miljarder av E20 som kommuner och Västra Götalandsregionen får punga ut med för att få en statlig väg upprustad. Regeringen är beredd att anslå 2,7 miljarder.

Vägvalet är inte emot en utbyggd, säkrare E20. Men vi är inte heller villkorslöst för en fyrfilig utbyggd väg om priset är kommunal/regional medfinansiering. Detta tycker GP:s ledarredaktion är konstigt, eftersom ”Partiet Vägvalet påstår sig stå för en positiv hållning till bilismen.” Att Vägvalet är emot medfinansiering kan dock inte komma som någon överraskning för GP:s ledarredaktion. Trängselskatt är som bekant en form av medfinansiering. Det är också lätt att inse att Västra Götalandsregionen och kommunerna längs E20 måste kompensera sig för vad man nu måste betala för E20. Regionen ska betala 1 miljard och kommunerna 300 miljoner. Antingen måste man dra ner kostnader någon annanstans (vård, skola, äldreomsorg) eller höja skatten. Det var detta debattartikeln belyste och det är denna omständighet som Vägvalet är emot.

Europaväg 20 är och förblir en statlig angelägenhet. Den är fullt utbyggd i Stockholmsänden, där har inga kommuner tvingats avstå skattemedel som egentligen är avsedda till annat. Inte heller har Stockholmsregionen tvingats höja skatten för att få en utbyggd statlig väg. I alla år har bilisterna och invånarna i Västsverige betalat in sina skatter, precis som de i andra delar av landet gjort. I alla år har västsvenskarna haft tillgång till en mindre säker väg med högre olycksfrekvens än vad östkustborna haft. När det så blir dags att bygga ut ”mittdelen” av E20 är pengarna slut (påstår man) och de som råkar bo i trakten ska tvingas betala extra för det. Hade det varit någon slags rim och reson, hade tvärtom regeringen kompenserat de boende för att man sist av alla längs E20 får en säker väg!

E20

Hela detta resonemang, som kortfattat beskrevs i debattartikeln, förbigår GP:s ledare med total tystnad. Det är tydligen inget som helst problem att leta fram 1,3 miljarder i en hårt ansträngd budget. Då kan man ju undra varför de rapporterade bristerna i vården (som utgör cirka 90 % av regionens utgifter) inte också kan lösas genom att man anordnar en skattjakt i respektive kommun och på regionkontoret? Vem vet hur många miljarder det ligger gömda under någon sten som man glömt att vända på?

Det är ju valår och GP:s ledarredaktion tar förstås chansen att måla ut sina politiska motståndare i föga smickrande ljus.  Men det blir lite trist när man påstår att Vägvalet är emot utbyggnad av E20 och att den inte hade blivit av ”Om Vägvalet fått bestämma”. För om Vägvalet hade fått bestämma hade vi inte äventyrat vården i Västra Götaland för att lösa Anders Borgs eget skapade budgetproblem.

Men det är onekligen lite roande att betrakta Vägvalets kritiker som inte riktigt får ihop det när ”bilkramarpartiet” inte villkorslöst accepterar en utbyggd motorväg. Det är tydligt att de inte förstått att Vägvalet i grunden handlar om helt andra saker än bilar.

En annan dimension på medfinansieringsproblematiken kunde vi läsa om  i gårdagens GP. Där uttalade sig Birgitta Losman (MP) med en sällsynt klarhet när hon konstaterade: ”Nu blir det fyra körfält på E20 men inget mer. Medan Skåne får satsningar på järnväg och väg får Västra Götaland nöja sig med ett fjärde körfält.” Detta stämmer väl med Vägvalets uppfattning i frågan om miljardrullningen till Västlänken: Lägger man mycket pengar på få, långa projekt, blir det inga pengar över till andra satsningar som därmed förblir ogjorda. Tydligen hade även en utbyggd E20 nackdelen att något annat på listan fick prioriteras ned. Och samma andetag presenterades en utredning om höghastighetståg mellan Oslo och Köpenhamn för 20 miljarder.

En säker E20 är viktig och de två tredjedelarna av det totala beloppet som regeringen nu är beredd att anslå räcker ganska långt i det hänseendet. Men att ge efter för utpressning är som bekant inget man brukar rekommendera. Inte ens när staten är den som tagit gisslan.

Läs hela Vägvalets debattartikel här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Handelskammaren tycker till, men vad hjälper det?

onsdag, 29 augusti, 2012

Johan Trouvé, VD, på Västsvenska Handelskammaren tycker nu till om trängselskatten i Göteborg. Läs här.

Att Johan Trouvé inte gillade GT:s initiativ till en folkomröstning gjorde han klart häromveckan då han förminskade GT:s chefsredaktör, Frida Boisen, i sedvanlig gubbanda. (dock har han bett om ursäkt efter rejäla påtryckningar men ändå)

”Är förvånad över en ung kvinnlig chefredaktörs maniska strävan efter att bli känd! Var omdöme inte ett kriterie för jobb på GT?”

Därför är kanske inte hans kommentar om namninsamlingen för en folkomröstning så konstig när han säger:

”Det är inte där Handelskammaren har sitt fokus i frågan. Det finns ett tydligt regelverk för hur den frågan hanteras. Vårt uppdrag är att arbeta för att göra Västsverige till en starkare region för företag. Hur kommunikationerna till, från och inom regionen fungerar är centrala för Västsveriges konkurrenskraft. Det är där vi har vårt fokus.”

Vidare drar Trouvé till med argument som man bör ifrågasätta hur han kommit fram till:

”Jämfört med Skåne ligger vi sjutton år efter vad gäller satsningar på vägar och järnvägar. För att människor ska vilja leva, arbeta och driva företag i den här stora regionen behöver vi kommunikationer som är mer effektiva än de är idag.”

Min självklara fråga är varför har Skåne lyckats få satsningar utan trängselskatt. Här har ju Västsvenska Handelskammaren misslyckats lika mycket i förhandlingen som den rödgröna majoriteten. Eller är Västsvenska Handelskammaren också ”tvingade” av regeringen?

Trouvé fortsätter tycka till om saker som varken han eller politikerna i Göteborg styr över:

Vi tycker det är självklart att även utlandsregistrerade fordon ska betala trängselskatt när de använder sig av våra vägar. Det här problemet måste lösas så fort som möjligt.

Men vad tänker Handelskammaren göra när detta i slutändan inte blir av? Gnälla lite i en ny debattartikel?

På frågan om hur Handelskammaren ser på eventuella kostnadsökningar i det Västsvenska paketet svarar Trouvé:

”De här är något som vi på Handelskammaren bevakar noga och såklart inte bara kommer att acceptera. Det gäller framförallt Västlänken som redan är en stor investering. Om kostnadskalkylerna skrivs upp kommer vi arbeta med att gå till botten med orsakerna till de ökningarna och undersöka om vi behöver omprioritera satsningar som blir dyrare än förväntat. Det är mycket viktigt att budgeten hålls så att vi får det vi betalar för.

Det är inte heller så att eventuella fördyrningar ska betalas genom att höja trängselskatten ytterligare. Inträffar det måste finansiering sökas på annat håll anser vi.”

Jag visste inte att Trouvé hade ett sådant inflytande över beslutsprocessen så att han kan ändra i paketet och styra undan en höjning av trängselskatten. De rödgröna som talar för paketet och trängselskatten säger ju att de är ”tvingade” av regeringen. Det låter mer som att Trouvé villa äta kakan och ha den kvar. Trovärdigt?

Sedan är faktiskt avtalen skrivna på så sätt att alla kostnadsökningar kommer att drabba kommunen/regionen.  Man har att välja på att höja vanliga skatten eller begära att regeringen höjer trängselskatten. Staten går däremot skadeslös i ett sådant läge.

Vid en Twitterkonversation igår skrev jag att det är intressant att Trouvé först nu ser risken med Västlänken och ska hårdbevaka denna. Svaret från Jens Larsson på Handelskammaren var att man i flera sammanhang påpekat problemet med kostnadsökningen för Västlänken. Men när jag påpekade att Handelskammaren trots sitt påpekande ändå accepterar paketet med denna stora kostnadsrisk och vem ska finansiera och omprioritera blir svaret:

”Det är ju frågor som är svåra att besvara innan vi är där och ramar för sådan situation kända.”

Ok, Handelskammaren påpekar kostnadsproblemet men kan egentligen inte besvara varför de accepterar Västlänken för situationen är inte känd ännu. Tänk vad enkelt att kunna ha en åsikt utan att ta något som helst ansvar.

Vägvalet har tidigare haft en dialog med Johan Trouvé och försökt förklara hur finansieringen, Västsvenska paketet, Västlänken och den nationella planen hänger ihop. Men efter ovan uttalande är slutsatsen precis som tidigare: Trouvé har tyvärr inte koll på hur det hänger ihop. Då är det olyckligt att han också uttalar sig i frågorna.

Det finns väl trots allt ingen västsvensk som inte vill det bästa för Göteborg men det kan ju inte ske odemokratiskt och till vilket pris som helst. Det är något som medlemmar i Västsvenska Handelskammaren bör fundera på då fel satsningar kommer att drabba Västsverige ännu värre.

Och framför allt bör medlemmarna ställa sig frågan: Är Johan Trouvé rätt person att representera dem?

Theo Papaioannou
Vägvalet

I nyhetsflödet: GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, GP6

Handelskammardagarna 13-14 oktober

måndag, 17 oktober, 2011

Den 13-14 oktober ägde Handelskammardagarna rum. Mycket folk och pompa och ståt när Handelskammaren bjöd in till dialog om Västsveriges framtid. Första seminariet jag närvarade på var ”Västsvenska visioner – Gränslös handlingskraft” med en panel bestående av representanter från näringslivet, kommunala bolag och kommunala projekt. Handelskammaren har tagit fram ett manifest innehållande 100 visioner som ska hjälpa Västsverige in i framtiden. Ett s.k. smörgåsbord kan man säga av visioner som alla kan få ta del av och använda. Johan Trouvé, VD för Handelskammaren, förklarade att närheten är stor i Västsverige och det ska vi ta vara på. Han vill också samla politiken, akademin och näringslivet kring visionerna. En mycket tilltalande idé om än väldigt utmanande. Gränslöst var ett nyckelord för att belysa hur kommunikation och närhet ska lyckas mellan parterna. Panelen påpekade flera gånger själva att de mesta de sa var ”klyschor” samtidigt som de försökte få fram sina budskap. Martin Sande från Preera myntade begreppet ”nånannanlism”, d.v.s. vi tror att någon annan ska göra saker åt oss. Vi måste själva resa oss och ta oss framåt var budskapet. Jag håller med om detta, men i Göteborg som hamnat i ett slags paralyserat tillstånd för utveckling så får det inte bli att ”nu kör vi kosta, kosta vad det vill”. Vi måste behålla sans och balans i våra framtidsprojekt. Panelen tyckte att det går för långsamt men stora förändringar måste förankras hos människor som ska leva bland dem. Detta perspektiv saknade jag i diskussionerna om visionerna.

Nästa seminarium handlade om ”Framtidens samhällsbyggnad och kunskapsbyten”. Den som stack ut hakan mest var Malin Persson, Volvo Technology, som ville att göteborgsandan ska ses som något bra om man tog bort det andra (det negativa). Även Malin Persson ansåg att det är viktigt med samverkan mellan kommun, näringsliv och akademin. Ett mycket klokt ord sades av Anders Ådahl på Göteborgs Energi som ville att vi kom vidare ur visionerna. Birgitta Hellgren från Trafikkontoret i Göteborg presenterade det Västsvenska Paketet innehållande stora projekt som kräver mycket kompetens. Det Västsvenska paketet är ett typexempel på en mycket stor förändring som inte förankras på rätt sätt hos medborgarna. Stora visioner kräver också följeslagare.

Sammanfattningsvis var dagens ord samverkan för att lösa allt. Men glöm inte att kommunikation är minst lika viktigt och glöm inte av dem  som ska använda idéerna och som inte var närvarande på seminarierna.

Dag 2 bjöd på flera intressanta seminarium som startade med ”Entreprenör utan gränser”. Vision om lärande i Göteborg diskuterades och om hur vi får hit de bästa kompetenta personerna. Dennis Andersson, pristagare och Gothia Cup-general, prickade helt rätt då han sa att ett fotbollslag bygger på mångfald för att nå framgång. Björn Söderberg, en entreprenör som bokade enkelbiljett till Nepal, intog scenen resten av seminariet och berättade om sina livserfarenheter. Söderberg diskuterade hållbarheten i företagens åtaganden i andra länder och tog Nepal som exempel. Hur skapar man socialt mervärde i de länder man investerar i? Dagens fullträff var när Björn Söderberg mer eller mindre ”dissade” storföretagens fina policys och skrifter och stämplade det som ”Corporate Social Bullshit”. Han frågade istället vad de gör rent pragmatiskt utöver sina policys. Att Söderberg är en entreprenör, äventyrare, risktagare m.m. som försöker inspirera människor att leva sin dröm gick inte att undgå. Dock kan jag inte hålla med Söderberg när han glider på att man ska åsidosätta utbildning och erfarenheter för sin dröm. Alla bör leva sin dröm men man bör också vara realistisk i sitt budskap. Tänk om vi lät alla våra barn och ungdomar tro att det går att bli filmstjärna?

Nästa seminarium handlade om ”Bilden av industrin” och inleddes med Leif Johansson, styrelseordförande (f.d. AB Volvo), som imponerade i sitt tal. Han påminde med tanke på Greklandskrisen att även Sverige för inte så länge sedan tagit sig igenom en sådan och skickade en gnutta optimism om att det går att vända en dålig trend. Johansson påpekade att det är helt genomförbart att vara lokalpatriot och att samtidigt vara global. Det är inget att skämmas för och går för övrigt i linje med att lyfta fram Göteborg. I panelen som efterföljde Johanssons tal hade Gustav Fridolin (MP) en poäng i att den gamla industrin inte enbart kan bytas ut mot en ny. Den gamla industrin måste med i förändringen som är på gång i framtiden. Mycket sund tanke. Panelen avslutades med att sammanfatta industrin med nyckelord som blev: modern, långsiktighet, glädje, framtid, innovation, kreativitet, teknikoptimism och internationell.

Vi fortsatte med nästa seminarium ”Ledartröjan för ett hållbart samhälle” med en blandad panel av politiker och representanter från näringslivet som fick ge sin bild av ett hållbart samhälle. Birgitta Losman (MP) började med att säga att hon inte skulle bli politisk och fortsatte med att berätta om den gröna omställningen. Losman drog sig för att svara på frågan om att betygsätta företagens duktighet på miljöteknik vilket kanske var lika bra eftersom det kan vara lite svårt för henne att avgöra det. Katarina Olvenmarks (VD på MQ) syn på hållbarhet var inriktning på hur andra människor har det i övriga världen. Göteborgs Hamn ville arbeta med incitament, skatte- och kostnadslättnader för att få rederierna att använda miljövänliga tekniker. Som ni märker var det ganska spretigt i vad som ingick i begreppet hållbart samhälle. Johan Trouvé summerade att vi måste paketera och visa upp att vi är duktiga på miljöteknik. En liten lobbysignal kanske till politiken att de måste hjälpa till att kommersialisera innovationerna som företagen utvecklar.

Efter lunch var det dags för ”Västtrafiks idé om tjänsteresor med kollektivtrafiken”. Presentationen leddes av Lars Backman (VD) och Maria Björner-Brauer. Backman inledde med att presentera vad som är på gång i Göteborg i och med det Västsvenska paketet. Göta Älvbron som går på knäna kommer att bytas ut, vilket är viktigt eftersom den största andelen trafik över älven sker på denna bro. En rättelse kring bron är att bytet var planerat redan innan det Västsvenska paketet var klart och är en kommunal angelägenhet. Vi fick en snabb bild över förslaget KomFort trafik, men inte på djupet eftersom det inte är färdigfinansierat ännu. Vidare presenterade Björner-Brauer förmånskortet som alternativ till förmånsbil för Västtrafik och bekräftade att om man åker kollektivtrafik så betalar man inte trängselskatt. Så är det ju givetvis men pengarna ska ju gå till satsningar som ska hjälpa kollektivtrafiken. Att upprepa att man inte betalar trängselskatt flera gånger var inte speciellt smart rent strategiskt, eftersom det spär ju på debatten om varför bilister ska betala för kollektivtrafik. Utöver detta så är ändå idén med förmånskort ganska bra om företagen går med på att betala för det. Västtrafik väckte även en samhällsrelaterad fråga; Finns det möjlighet att använda restiden som arbetstid för att göra det till ett mer attraktivt val? Nu pratar vi samhällsförändringar men med ett problem: Vem ska ta den kostnaden? Seminariet avslutades med frågan om vad som händer om allt inte är förberett till 1 jan 2013. Svaret från Lars Backman blev att målet är att det ska vara klart, men att det finns kritiska objekt.

Handelskammardagarna var mycket intressanta, men på åhörarläktaren var det väldigt underrepresenterat från ledande göteborgspolitiker. Om vi ska forma Västsverige i det öppna samhället som förespråkas så måste man ju vara delaktig i alla diskussioner, något Handelskammaren efterlyste. Viktigt är också att inte glömma av medborgaren som påverkas av samhällsförändringarna. Deras stöd i förändringarna är minst lika viktiga.

Jag avslutar skrivandet med att säga att det vara väldigt spännande att få uppleva Molekul i foajén. Dessa små barn i labrockar med oändlig energi som visade mig och andra hur naturvetenskapens fascinerande värld fungerar.

Vägvalet
Theo Papaioannou