I dagens avslutande blogginlägg om Regionmagasinets journalistik får vi reda på hur tidningen bemöter specifika klagomål från läsekretsen, samt en begäran om att en rättelse publicerades i ett kommande nummer. Följande fel ansåg jag artikeln i fråga var behäftad med:
1. Det heter trängselskatt och inte trängselavgift. I artikeln används det senare genomgående. Varför?
Rolf Thor: ”ja det är korrekt att det i Sverige är en skatt men om du som bilist betalar på motsvarande sätt för passage i t ex Oslo eller London så är det en avgift, ofta benämnd brukaravgift, – för medborgaren kanske det inte spelar så stor roll vilket då det viktigaste är om och i så fall hur mycket man måste betala”
Det är förstås rätt att det är ”hur mycket man måste betala” som är det viktigaste. Men det är väl ingen ursäkt för att använda sig av en felaktig term, gång på gång? Och när han jämför med Oslo och London, trots att det är en betydande skillnad mellan deras avgifter och den svenska trängselskatten, verkar inte Rolf Thor vara medveten om detta (eller så låtsas han inte om det). Varför Regionmagasinet konsekvent använder ett felaktigt begrepp fick jag hur som helst inte något svar på.
2. Skatten är inte maximalt 36 kr per dag (vilket man kan förleds tro om man läser faktarutan) utan 60 kr/dag. Det ger en höjd skatt på över 13 000 kr/år och bil (i värsta fall det dubbla för en familj med två vuxna). Detta måste man ha förkunskaper om för att kunna räkna ut.
Rolf Thor: ”det är relevant att resonera om hur mycket någon som ‘tvingas’ fortsätta använda bilen t o fr arbetet och som måste passera en eller flera betalstationer kommer att få betala. Om personen inte kan undvika peaktime vare sig på morgonen eller på eftermiddagen blir det 2 ggr 18 kr.”
Varför finns det då en maxtaxa om 60 kr per dygn? Självfallet finns det bilister som kommer att tvingas betala så mycket. Och det var inte alls frågan om något ”resonemang” från Regionmagasinets eller Rolf Thors sida, det var en faktaruta där det stod: ”Avgiften är maximalt 36 kr per dag för en bil fram och tillbaka”. Att undanhålla sanningen från läsarna är tydligen något viktigt för Regionmagasinet.
3. Samtliga kostnader är i 2009 års prisnivå och kommer således att vara högre när trängselskatten är på plats. Läsarna förleds att tro att skatten inte kommer att höjas.
Rolf Thor: ”Både inkomster och priser ändras över tid och självklart behöver skattenivån också justeras över tid genom indexering eller på annat sätt.”
Som synes ger mig Rolf Thor rätt på punkt 1 och 3 ovan. Det är frågan om en skatt och trängselskatten kommer att höjas. Regionmagasinet vill dock inte att medborgarna ska vara korrekt informerade om detta. Det får andra media sköta. Vad gäller punkt två, är det oomtvistligt så att maxtaxan är 60 kr dygn, men Rolf Thor vill inte heller att läsekretsen ska få veta det, det ska få bli en överraskning 2013.
Och hur var det med uppgifterna som saknades i artikeln? De försummelser som gjorde att artikeln kantrade över i positivism och osakligheter?
a) Varför nämndes det inte hur dyr trängselskatten är att driva in? 30-35% försvinner i administration (baserat på Stockholm) och jämfört med kommunalskattens 0.5%.
Bettina Axelsson: ”jag har frågat Transportstyrelsen som säger följande: De siffror som vi arbetar med är att driftskostnaderna initialt kommer att uppgå till 200 mkr, vilket blir ca 25% av intäkterna om de är på beräknade 800 mkr. Vi jobbar också för att på sikt, ca 2 år, kunna halvera driftskostnaderna, vilket gör att vi i så fall skulle hamna på ca 12,5 %”
Transportstyrelsen jobbar alltså på att få ned driftskostnaderna (vilket förstås är bra), men hur realistiska är deras förhoppningar? Och även om de till slut skulle hamna på 12,5% är det ändå 24 gånger kostsammare än jämfört med kommunalskattens 0,5%. Frågan gällde alltså varför Regionmagasinet fann för gott att undanhålla denna pikanta siffra, något svar fick jag inte.
b) Artikelns övriga vinklingar och försummelser jag tog upp (Västlänkens kontroversiella och ifrågasatta ställning, att trängselskatten slår väldigt olika mot hög- och låginkomsttagare, att folk drabbas totalt olika beroende på var man bor och arbetar, att motståndet mot trängselskatten är dokumenterat stort (enligt Sifo), att Stockholms trängselskattepengar inte betalats ut från staten till infrastruktur som det var tänkt, samt att de politiska löftena om trängselskatten i Göteborg brutits av de etablerade partierna) underlät både Bettina Axelsson och Rolf Thor att svara på.
Enligt Regionmagasinets policy ska ”perspektivet vara läsarens/invånarens. Då är det deras behov och nytta som ska vara vägledande. Tidningen ska ge svar på frågor som invånarna ställer sig eller kan tänkas ställa.” Hur kan det vara förenligt med policyn att inte nämna hur stor andel av medborgarnas skatter som slösas bort direkt? I andra stycket i gårdagens blogginlägg säger Bettina Axelsson att regioninvånarna ”har också rätt att få veta vad regionskatten används till”. Varför hemlighåller i så fall Regionmagasinet för medborgarna vad trängselskatten används till? Och varför får läsarna bara veta hur fantastiskt bra Västlänken anses vara? Varför vill inte Regionmagasinet låtsas om vad politikerna lovade inför valet 2006? Det kan väl inte vara så att tidningen styrs av samma politiska partier som bröt löftena? För visst har väl Regionmagasinet en fristående redaktion som inte får order uppifrån om vad som ska stå i tidningen?
På den sista frågan tvingas jag tyvärr svara: Nej, det har den inte!
För när jag efter ovanstående brevväxling ändå begärde en rättelse i ett kommande nummer av Regionmagasinet för de tre felaktigheterna ovan, fick jag (efter en månads betänketid och en påminnelse) följande svar av Bettina Axelsson:
”Nu har jag kollat av detta ytterligare en gång med Rolf Thor som är min uppgiftslämnare i det här sammanhanget.”
Ändå så hade jag, för att underlätta för Bettina Axelsson och för att hon inte skulle behöva gå till Rolf Thor och fråga igen, styrkt samtliga mina påståenden genom att peka på Regeringens egen proposition om trängselskatt (som kan läsas här). Där nämns ordet ”trängselskatt” mer än 130 gånger och ”trängselavgift” noll gånger. På sidan 11 kan man läsa att maxbeloppet är 60 kr per dygn och på sidan 14 står det att beloppen är i 2009 års penningvärde.
Varför känner sig Bettina Axelsson tvungen att gå till en tjänsteman för att göra en redaktionell bedömning om huruvida Regionmagasinet ska ta in en rättelse eller ej? Är hon inte chefredaktör för Regionmagasinet?
Och varför låter hon mig ännu en gång få läsa Rolf Thors svar på en fråga som rimligtvis han inte har med att göra?
Denna gången ger dock Rolf Thor mig plötsligt rätt på samtliga punkter! Han säger att jag har ”helt rätt i att det inte bara heter skatt utan också är en skatt.” Och han avslutar ”jag borde varit mer noga med ordvalet.” Thor tvingas till slut också erkänna att ”maxbeloppet FÖR SKATTEN är 60 kr/dag men det du/vi skriver i faktarutan är också rätt”. Varför använder Rolf Thor ordet ”vi”? Är det han som skrivit faktarutan?
Bettina Axelsson sammanfattar slutligen: ”Varken Rolf eller jag tycker att de ‘sakfel’ du hänvisar till är av den arten att de kräver någon rättelse.” Vilken journalistisk kunskap besitter Rolf Thor för att kunna göra den bedömningen? Vilken befogenhet har han att vara delaktig i ett sådant beslut?
Lägg märke till att Axelsson fortfarande inte riktigt vill erkänna att det handlar om sakfel eftersom hon känner sig tvingad att sätta ordet inom citationstecken. Men varför i hela friden tillfrågar en tidnings chefredaktör en politiskt tjänsteman om han anser att en rättelse är befogad? I mitt sista mejl till Bettina Axelsson frågar jag: ”Jag förstår överhuvudtaget inte vad Rolf Thor har med Regionmagasinets redaktionella beslut att göra? Ingår han i redaktionen?” men jag får inget mer svar av henne.
Enligt Pressombudsmannen (PO) lyder reglerna för rättelser i tidningar så här: ”Enligt de pressetiska reglerna ska tidningar vara generösa med att ta in rättelser eller genmälen”. Regionmagasinet är dock varken generös i denna fråga eller när det gäller att erkänna att man bedriver någon slags låtsasjournalistik med en politiskt styrd agenda.
Egentligen har ingenting hänt sedan 2003 när Bengt Johansson skrev om Regionmagasinet på alba.nu: ”Regionmagasinet är en partsinlaga som ingen har något större förtroende för.” Det finns ingen anledning att idag ändra den bedömningen.
Håkan Andersson
Vägvalet
