Inlägg märkta ‘Sverigedemokraterna’

Vägvalet gör skillnad – Götheborg kvar i Göteborg

måndag, 20 mars, 2017

Vägvalets motion om Ostindiefararen kom, efter 10 månaders väntan, upp på kommunfullmäktiges agenda i torsdags.  Efter att vi lämnat in vår motion fick beslutet om skeppets framtid plötsligt fart. Debatten var snabbt över eftersom staden har skapat en annan lösning. Men nu har det i stället gått fort och fel. Vi röstade för att återremittera ärendet, men vi fick inget gehör för det.

När kommunstyrelsen först yttrade sig skulle skeppet Ostindiefararen säljas eller huggas upp – historielösheten var total. Efter Vägvalets motion och med göteborgarnas protester har en viss tillnyktring skett – och det tackar vi för samtidigt som vi tackar näringslivet som i sista stund gick in och finansierade skeppet!

Vägvalet ville gärna se att ostindiefararen Götheborg fick en bättre plats än bredvid Danmarksterminalen. Tom Heyman föreslog vid Klippan där det redan finns en ankarsmedja. Röj upp i området och skapa en park med ett kulturstråk ut mot Tångudden. På plats kan ett levande museum om Ostindiska kompaniet skapas med syfte att visa vad det betydde för Sverige och vilken roll det spelade för Göteborg. Om staden skulle anta vårt förslag och fundera på Klippan uppmanar vi samtidigt till att staden bör flytta Evert Taubes staty dit. För det är där han skall stå, vid Göteborgs lotsstation och kustens varv, inte vid ett operahus som han aldrig hade någon relation till.

Vi kan konstatera att Vägvalet gör skillnad! Nu har vi Ostindiefararen Götheborg kvar i Göteborg!

En av de viktigare debatterna som ägde rum i torsdags var när Sverigedemokraterna visade sina riktiga intentioner när de skrivit en motion om återvändarcenter. Theo Papaioannou tog debatten och klädde av SD:s argument då de valde att linda in sina ord vackert om att utanförskap är en personlig tragedi för att sedan övergå till hur dyrt och allvarligt det är för Göteborg stad. Först ville de visa någon slags sympati för de drabbade, för att sedan egentligen komma till pudelns kärna: De bör åka hem och sluta belasta det svenska samhället. Genidraget var att de som är i utanförskap ska informeras om att de faktiskt kan åka hem till därifrån de kom. Man vill rikta ett årligt utskick med information till utrikesfödda under 65 år som nolltaxerat de senaste 5 åren av sitt vuxna liv. Det innebär att man måste registrera etnicitet i ett register för att göra ett urval över utrikesfödda.

De finns flera konstigheter med denna idé. Förslaget innebär i praktiken att en utrikesfödd arbetskraftsinvandrare som kom ung på 60-70-talet och hamnat på försörjningsbidrag på äldre dagar ska få ett utskick. Likaså kan det gälla den invandrades barn som fortfarande kan vara utrikesfödda och lever i Sverige. Och vad händer om det är en svenskättling som råkar vara född utomlands? Trots att Theo flera gånger ställde frågan om SD ämnade föra ett register över människor utifrån etnicitet, sexuellt läggning och religion, så fick vi givetvis inget svar.

Catarina Pettersson
Vägvalet

Pressen blandar sina groggar

onsdag, 5 februari, 2014

Det sägs ju att man med statistik kan bevisa nästan vad som helst. Och det är väl precis det GP försöker göra i dagens artikel som på förstasidan har fått den braskande rubriken ”Mer höger än M”. Bevisföringen för den på förhand bestämda tesen är dock klen.

Det GP gjort är att låta statsvetaren Anders Sundell gå igenom omröstningarna i kommunfullmäktige, vilka partier som röstat vad och vilka andra partier som röstat samma. Rent siffermässigt ser man då att Vägvalet röstat samma som allianspartierna betydligt fler gånger än med de rödgröna. Det finns förstås flera naturliga förklaringar till detta:

1.Vägvalet är ett oppositionsparti! Partiet tar öppet ställning emot den förändring av Göteborg som de rödgröna står för i många fall. Allianspartierna röstar i flera fall för dessa förändringar! På twitter skrev Anders Sundell senare att: ”Vägvalet är mindre benägna att rösta på samma sätt som de rödgröna än vad Alliansen är. De är mesta oppositionspartiet.” Det är något vi kan instämma i. Men vad är det som säger att Vägvalet hamnar till höger om Moderaterna när vi röstar emot hela etablissemanget? Är det vänster att vara för etablissemanget?

2. Det är riktigt som Anders Sundell säger i GP att Vägvalet tagit ställning för att äldre ska få bestämma själva vem som de vill vårdas av och en symbolisk tioöring i skattesänkning. Två frågor som av tradition anses som borgerliga ställningstaganden. Vad som inte kommer fram i artikeln är varför vi kommit fram till dessa åsikter. I vår budget (partiprogram) står det att vi har ”stort fokus på medborgarperspektivet”. Det är det just denna synvinkel som vi försöker applicera på så många frågor som möjligt; dvs vad tycker medborgarna, i detta fall de äldre medborgarna. Det är möjligt att det ur kommunens perspektiv är negativt med att tillämpa fritt vårdval för de äldre (det kanske skulle bli dyrare eller rörigare att administrera?), men det väger mycket tyngre att ett stort antal personer fråntas sin naturliga rätt att få välja själva vem som kommer hem till dem och vårdar dem. Då får kommunen ta detta eventuella omak. Samma sak med den föreslagna symboliska skattesänkningen. Vår granskning av den rödgröna budgeten visar att det finns en stor pott pengar som kommunstyrelsen (som Vägvalet inte sitter i) fritt kan använda till olika ändamål när behov plötsligt uppstår. Vad är det som säger att dessa pengar inte handhas bättre av medborgarna själva?

3. Många av besluten som GP listar där Vägvalet röstar samma som alliansen är verkligen inga höger/vänsterfrågor. Att vi röstar nej till Alfons Åberghuset är återigen ett uttryck för att vi ogillar att lägga skattebetalarnas pengar på prestigeprojekt med tveksam nytta – jämför Västlänken! Är det högerpolitik att stödja utveckling av Askimsbadet och byggandet av ett kafé på Ramberget bara för att det är moderaterna som lagt motionen? Dessa är typexempel på där de rödgröna och alliansen alltid röstar emot varandras förslag rent instinktivt. Det har mindre att göra med vad som föreslås, utan mer att göra med vem som lagt förslaget. På samma sätt röstar (nästan) alltid de rödgröna och alliansen gemensamt ner motioner som Vägvalet lägger. GP antyder lite fult att när de rödgröna och de borgerliga gör så stöds Vägvalet av Sverigedemokraterna. Att Sverigedemokraterna valt att i en del fall rösta för Vägvalets motioner är inget Vägvalet kan göra något åt. Ska vi rösta emot våra egna motioner bara för att SD stödjer dem? Enligt Anders Sundells sammanställning har Sverigedemokraterna röstat med allianspartierna nästan exakt lika många gånger som de röstat med Vägvalet. Vad kan man dra för slutsats om alliansen på grund av det? Absolut ingen alls!

Vägvalet har uppstått för att inga partier förutom Sverigedemokraterna var emot trängselskatten. Det fanns därmed inga alternativ att rösta på och därför grundande vi Vägvalet. Ett samarbete med SD är helt uteslutet, men vi kan tänka oss ett samarbete med övriga parter som delar vår uppfattning i våra frågor, framför allt om trängselskatten och Västlänken. Var på vänster/högerskalan hamnar vi då?

Det är uppenbart att svårigheten att placera Vägvalet i ett förutbestämt fack eller block ställer till det för en del personer som alltid tänker i höger/vänsterbanor. Vi passar inte riktigt in i deras sätt att tänka. Därför blir det så fel när de ändå försöker översätta statistik eller tyckanden i enskilda frågor som ovedersägliga bevis på något som de vill ska förklara situationen. Vi är helt övertygade om att många, många väljare är trötta på den eviga blockpolitiken som hindrar goda idéer från båda sidor från att bli verklighet och där allt tycks gå ut på att vinna enkla poäng genom att trycka ner motståndarna  med spetsfundiga formuleringar.

Theo Papaioannou
Håkan Andersson
Vägvalet

P.S. ”Pressen blandar sina groggar” är ett citat från den eminenta Povel Ramel-melodin ”Trubaduren” (eller ”Kärleken Ti Mänsliheten, Åmma Säjer”)

Missförstånd och billiga insinuationer från Miljöpartiet

söndag, 28 juli, 2013

Idag replikerade Miljöpartiets Ulf Kamne och Elisabeth Undén på Vägvalets debattartikel om Göteborgs stadsutveckling från i fredags. Deras svar och tyvärr en blandning av (medvetna?) missförstånd och mindre trevliga insinuationer. De skriver:

Helt tydligt har [Vägvalet] inga problem med att önska sig ett Göteborg utan nya invånare. Stoppad invandring känns igen från andra partier, men vilka av de som flyttar hit från andra delar av Sverige eller som föds här är inte välkomna?

Nej, kära Miljöpartiet, vi i Vägvalet är varken emot att Göteborg växer i antal invånare eller att personer från andra delar av Sverige flyttar hit. Vi är inte de ”kommunrasister” som ni försöker få det till. Ert försök att koppla ihop oss med Sverigedemokraterna är rätt osmakligt och billigt. Det Vägvalet säger är att det inte är något självändamål för Göteborg att växa om man inte samtidigt kan göra något bra av det. Den styrande rödgröna majoriteten har bara en plan för hur många fler människor som ska bo i Göteborg i framtiden (det är skatteunderlaget man vill åt), men var de ska arbeta, hur de ska ta sig till sina arbeten och hur kollektivtrafiken inne i Göteborg ska mäkta med denna utmaning finns det få förklaringar till.

En sak har Miljöpartiet dock fattat rätt i dagens debattartikel i GP: ”Namninsamlingen gäller trängselskatten.” Vi får se detta som ett framsteg för Miljöpartiet, vars lokala toppnamn Kia Andreasson gång på gång hävdat att det inte går att bryta ut den enskilda frågan om trängselskatten och bara folkomrösta den. Rimligtvis kommer därmed Miljöpartiet att arbeta för att frågan i folkomröstningen ställs om det som de nu själva insett namninsamlingen handlade om, dvs trängselskatt Ja/Nej.

Förhoppningsvis har MP nu alltså förstått att Andreasson hela tiden haft fel i sitt påstående, men konsekvensen av ett eventuellt Nej i en folkomröstning har inte riktigt sjunkit in hos MP eftersom de skriver: ”Om [trängselskatten] tas bort måste satsningarna betalas på annat sätt och den nödvändiga övergången till mer kollektivtrafik skapas med andra medel. Det kommer ett bli tufft och dubbelt så dyrt, så vi säger ja till trängselskatt!

Eftersom cirka 25 % av intäkterna från trängselskatt försvinner i ren administration är det direkt osant att påstå att det skulle bli dubbelt så dyrt för medborgarna att finansiera ”satsningarna” på annat sätt. Skulle man till exempel höja regionskatten i stället sparas kanske 7 miljarder av våra gemensamma pengar under 25 år – pengar som invånarna kanske delvis skulle lägga på att främja miljön? Men för Miljöpartiet verkar våra skattepengar vara en outsinlig källa som man bara vrider om kranen för att få mer. Men när brunnen sinat spelar det ingen roll hur mycket man än vrider.

Dessutom är det inte hugget i sten efter ett folkomröstnings-nej att nu gällande paket förblir oförändrat. Det kan både komma att krympas och omprioriteras efter den nya verklighet som då uppstår. Efter en folkomröstning kan det därför åter bli aktuellt för MP att revidera sina ståndpunkter. Bättre sent än aldrig.

Vidare resonerar MP om hur ett växande Göteborg gynnar både kärlek och nedlagda jordbruksbygder. Försvinner jobben på landsbygden är det bara att flytta till stan och i stället syssla med ”stadsnära odling”, något som Miljöpartiet anser vara viktigt. Men vem ska hålla landskapet öppet i Miljöpartiets Sverige om före detta bonde söker fru i storstaden? Kamne och Undén hyllar ökad urbanisering som något oundvikligt och eftersträvansvärt ur alla synvinklar. Det är inte att undra på varför partiet har sitt svagaste stöd på just landsbygden som man inte tycks bry sig särskilt mycket om. Men ”Flytta till stan och bli miljöpartist” kanske är en gångbar paroll?

Till sist slår MP tillbaka och försvarar Västlänken som lösningen på ”att bygga ut kapaciteten för kollektivtrafik”. Att den inte hjälper ett dugg för de mer akuta behoven som fler älvförbindelser eller snabbare och bättre kollektivtrafik inom Göteborg får Miljöpartiets inställning att likna strutspolitik.

Läs hela debattartikeln här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Nej, det är inte demokratiskt!

fredag, 14 september, 2012

Någon gång 1994 gick jag på ett offentligt möte som Moderaterna anordnade, jag vill minnas att det ägde rum på Valand. Moderate Ulf Dinkelspiel, som hade förhandlat fram Sveriges avtal med EU, skulle informera om det. Jag minns inga detaljer, men plötsligt kom frågan om den förestående folkomröstningen upp. En äldre moderat ställde sig upp och frågade ungefär: ”Måste vi verkligen ha en folkomröstning? Folk förstår ändå inte det här.” Frågan möttes av skratt och bifall bland mötesdeltagarna. Själv blev jag närmast chockad över att någon företrädare för eller medlem av ett demokratiskt parti uttryckte sig på detta sätt. Och att det mötte ett visst gillande. När jag gick därifrån var jag äcklad av synen på hur långt man tydligen var beredd att trixa med demokratin för att nå fram till ”rätt” beslut.

1 januari 2011 fick vi så en ny lag om det förstärkta folkinitiativet, den som nu GT stödjer sig på för att kräva en folkomröstning. Man kan diskutera detaljerna i denna lag jämfört med hur den såg ut innan. T.ex. behövs det numera dubbelt så många underskrifter och dessutom måste personnummer anges, två faktorer som försvårar insamlandet av underskrifter. Å andra sidan har man stärkt medborgarnas rätt att få igenom sitt initiativ om man bara lyckas samla in tillräckligt många namn. Lagändringen har kommit till stånd för att lagstiftaren märkte att alltför många krav på folkomröstning röstades ner av lokala politiker. Syftet med nya lagen var alltså att öka möjligheten för medborgarna riva upp beslut som politikerna fattat. Precis som i Göteborgs fall.

I Göteborg hävdar nu de politiker som fattat beslutet att man inte kan lyfta ut frågan om trängselskatt ur en större helhet. Samma argument upprepas av både GP:s och Ny Tid (S) ledarsidor. Att det efter en folkomröstning åter blir upp till de folkvalda politikerna att hantera situationen (beroende på hur en folkomröstning slutar), tycks inte finnas med i deras världsbild. Är det inte ett minimikrav vi kan ställa på politiker, dvs att de klarar av att tänka om när förutsättningarna förändras?

Både i söndags och i tisdags handlade GP:s ledarsida om den senaste tidens debatt om Västlänken och kravet på folkomröstning. Först gick Fredrik Tenfält ut till försvar för att bygga samhällsekonomiskt olönsamma saker. ”Allt kan inte mätas i pengar”, menade Tenfält som om detta var en nyhet. En liknande sanning som är minst lika relevant i sammanhanget är att ”Skattemedlen är inte oändliga”.

I tisdags gjorde också Gert Gelotte från samma redaktion ett försök att rättfärdiga hur beslutet om trängselskatten och det Västsvenska paketet fattades. Han skriver: ”Många insändarskribenter och webbdebattörer kräver folkomröstning om den redan beslutade trängselskatten i Göteborg. Ofta med motivet att ‘folket måste få säga sitt’. Men folket har fått säga sitt. Visst togs beslutet om trängselskatt plötsligt och löften om folkomröstning sveks. Men 17 miljarder kronor i statsbidrag stod på spel och beslutet i kommunfullmäktige fattades före kommunalvalet 2010. Därmed kunde väljarna säga sitt i vallokalerna. De som prioriterade ett nej till trängselskatten före allt annat valde, förmodar jag, Vägvalet.

Gelotte menar alltså att eftersom beslutet togs före ett allmänt val så har frågan därefter vunnit demokratiskt legitimitet i efterhand – när valet väl har genomförts. Det här låter mycket märkligt och snarare som om han måste hitta på något sätt att rättfärdiga de politiska sveken i frågan. För visst är det så att det alltid kommer ett nytt val? Därmed skulle egentligen politikerna med samma resonemang alltid kunna fatta vilka beslut som helst (oavsett vad de lovat tidigare) och efter nästa val hävda att nu har väljarna stött beslutet.

Nå, i vissa fall kanske detta fungerar. Om t.ex. de borgerliga i en kommun tar beslut i någon viktig fråga mot de rödgrönas vilja, kan förstås väljarna rösta bort de borgerliga i nästa val (och tvärtom förstås). Då får de politiska partier som gick emot folkviljan sin dom av väljarna tids nog. Men så var det inte i Göteborgs fall. Här gick alla partier samman i en uppgörelse, utom SD (som då bara hade ett mandat).

Gelottes halmstrå i den här argumentationen är att väljarna hade Vägvalet att rösta på. Men anta nu för en kort stund att Vägvalet inte (hemska tanke!) hade bildats och väljarnas enda val hade stått till SD. Hade nu Gelotte lika tvärsäkert hävdat att väljarna kunde ”säga sitt i vallokalerna” 2010? Och om inte Sverigedemokraterna inte heller hade funnits, hade det då räckt att Socialistiska partiet med sina 0,27 % av väljarna fanns på motståndarsidan? Blir de andra partiernas svek mer acceptabelt bara för att Vägvalet ställde upp i valet 2010?

Lägg därtill att det ändrade trängselskattebeslut som nu genomförs 2013 togs av riksdagen åtta månader efter valet. Och i GP har en representant för moderaterna klart uttalat sig om att de fanns direktiv från högsta ledningen att inte diskutera frågan under valkampanjen 2010.

Gelotte kallar hanteringen kring trängselskatten för ”klumpig”, ”men inte odemokratisk”. Kan verkligen medvetna beslut för att kringgå folkviljan kallas för klumpigt?

GP:s ledarsida har aldrig varit särskilt förtjust i folkomröstningar. Som exempel skrev GP:s ledarsida misslynt dagen efter att folkomröstningen om euron genomfördes 2003  att riksdagen borde ”återta frågan” och därmed aktivt agera för att folkomröstningens resultat skulle bli betydelselöst. Snacka om dåliga förlorare!

Och i tisdags menade Gelotte att ”Folkomröstning är inte en högre och ädlare form av demokrati. Inte om demokratin skall ge alla röstberättigade lika inflytande, även de som inte vill sätta sig in i svåra frågor och komplicerade sammanhang.” Och han fortsätter: ”Fördelen med representativ demokrati är att den ger alla röstberättigade samma makt, såväl de som själva vill sätta sig in i frågorna som de som helst överlåter detta till förtroendevalda de åtminstone i stort sympatiserar med.

Hela diskussionen går ut på att dela in väljarna i olika läger. De som är intresserade och de som inte är det. Och då skulle det vara fel att tvinga de ointresserade att ta ställning i en fråga. Samtidigt som det är lite olustigt att göra skillnad på människors olika grad av engagemang, visar tidigare erfarenheter av folkomröstningar att de verkligen lockar fram ett genuint engagemang hos många människor. Den upplysningskampanj som föregick euro-omröstningen måste ses som framgångsrik från alla håll. Och även om inte alla som röstade hade kompetens som en nationalekonom, eller ens i paritet med GP:s ledarredaktion, röstade folket efter en övertygelse. Och med facit i hand tycks det som om folket hade betydligt mer sunt förnuft än partiföreträdarna. Trots att de röstade ”fel”.

I det nu aktuella fallet bortser Gelotte helt ifrån den speciella fråga som trängselskatten faktiskt är. Ledarskribenten tycker att det är ett problem ”att hitta en fråga att folkomrösta om”. I själva verket är det ganska enkelt.

Antingen bör det handla om ett beslut som löper över en lång period och som inte enkelt kan rivas upp av en ny majoritet efter nästa val. EU-frågan och euro-omröstningen är två bra exempel på detta. Om ett land väljer att gå med i en politisk union som EU är det inte rimligt att man vill gå ur efter bara 4 år. Det är ett mer långsiktigt beslut. Likadant är det med frågan om att byta valuta.

Eller så bör man ha en folkomröstning när folket så önskar, till exempel genom att stödja sig på den nya kommunallagen om det förstärkta folkinitiativet. Helt enkelt; finns det en folklig opinion i en lokal fråga bör den få prövas. Att politikers beslut därmed riskerar hamna i papperskorgen är knappast något giltigt skäl för att inte genomföra en folkomröstning.

Trängselskattefrågan passar ypperligt i båda fallen ovan. Dels är den tänkt att gälla i 25-30 år (7-8 mandatperioder!), dels finns det en opinion mot den enligt alla gjorde undersökningar. Och den är svår att riva upp när bygget av Västlänken väl kommit igång.

Motståndet mot folkomröstningar handlar (som vanligt) mera om att det finns stor risk att resultatet inte blir det önskade än att man är allmänt emot folkomröstningar. Den bygger också på en övertro att våra folkvalda är så mycket smartare/insatta än övriga befolkningen. Det handlar om vem som ska bestämma och vem som vet bäst. Lagen om det förstärkta folkinitiativet finns, den är stiftad av riksdagen, varför ska den då inte användas?

Läs GP:s två ledare här och  här.

Och läs om Falun som är föregångare i medborgarinflytande och folkinitiativ.

I nyhetsflödet: GP1

Håkan Andersson
Vägvalet

Kommunfullmäktige röstade för trängselskatten

torsdag, 25 november, 2010

Kommunfullmäktige i Göteborgs röstade i kväll Ja till Trafikverkets reviderade förslag om trängselskatt. Endast företrädare för Vägvalet och Sverigedemokraterna röstade emot.

Mer om detta och kommentarer till debatten under de kommande dagarna.

Mindre inflytande för att påverka trängselskatten

torsdag, 4 november, 2010

Det har stormat rejält kring vårt val att diskutera en eventuell valteknisk samverkan med SD. Valteknisk samverkan innebär endast att man tillfälligt slår ihop sina mandat för att nå poster inom kommunen. Det är inget politiskt samarbete. Vägvalet delar inte på något sätt SD:s politik över huvudtaget. Men det svenska valsystemet fungerar på detta sätt och är en del av den demokratiska processen.

Valteknisk samverkan är något som alla partier gör och det bästa exemplet är att KD har fått en kommunalrådsplats trots bara 2 mandat i Kommunfullmäktige och den utsedde personen är inte ens är invald i Kommunfullmäktige. Vägvalet fick 5 mandat och står nu utan kommunalrådsplats, vilket är den tunga posten för att kunna påverka trängselskatten.

Att hålla SD utanför alla diskussioner och inflytande hjälper inte för att bromsa deras framfart och är alla partiers ansvar. Det är de etablerade partierna som är orsaken till SD:s framfart och hade det inte varit för Vägvalet så hade SD kanske haft fler mandat i Göteborg. Att inte ta debatten med dem och stoppa huvudet i sanden är inte rätt väg och kommer att resultera i att SD blir större. SD driver en martyrpolitik som går ut på att vinna sympatier av allmänheten. Detta är inte att förringa. Man kan inte blunda och hoppas att det ”onda” försvinner med tiden, det är fruktansvärt naivt.

Kia Andreasson (MP) skriver i sin blogg:

Om de samverkar kan resultatet bli att Vägvalet får ett kommunalråd och Sverigedemokraterna en politisk sekreterare. Dessutom kommer Sverigedemokraterna att erhålla ledamöter i stadsdelsnämnderna. Om så sker är det Vägvalet som får stå upp och förklara för sina väljare samt ta ansvaret för sitt handlande. Det känns bra att S, MP och V har majoritet och inte påverkas av den oklara situationen.

Vad är det för inställning? Vadå, det känns bra att slippa ta ansvar för något som de själva har drivit fram genom tafatt politik? Här kan man prata om att gömma sig för de svåra frågorna precis som med trängselskatten.

Vi krävde i vår diskussion med SD att Vägvalet får kommunalrådsplatsen och de 3 sekreterare som utfaller med posten. SD valde istället att avstå och detta kan tolkas på flera sätt. Vägvalet har synat SD:s politik. De driver en martyrpolitik och är inte ett dugg intresserade av att ta arbetsbelastade poster i nämnder. SD väljer istället att vara ett parti som kan snyfta till sig röster genom att de är så utsatta.

Vägvalet kommer nu att med all kraft som finns att agera i trängselskattefrågan via Kommunfullmäktige vilket kommer att bli ett slitsamt arbete för de förtroendevalda men vi tar vårt ansvar gentemot de som röstat på oss. Vi har redan börjat gräva och ifrågasätta vissa delar av det nya trängselskatteförslaget som kommit i skymundan av osäkerheten efter valet om hur platserna i kommunen ska fördelas.

Vägvalet
Theo Papaioannou
Håkan Andersson
Tom Heyman