Inlägg märkta ‘socialdemokraterna’

Oklart paraplyavtal för västsvenska paketet

torsdag, 2 mars, 2017

Förra torsdagen var Vägvalet var på plats i kommunfullmäktige för att hindra att Göteborg fick ett nytt övergripande avtal för det Västsvenska paketet. Avtalet reglerar finansiering och fortsatta genomförande av olika delprojekt inom paketet. I nuläget är det 31 projekt som ska ingå under detta så kallade paraplyavtal.

Huvudorsaken till att Vägvalet argumenterade mot paraplyavtalet är att den omfattar medfinansiering med trängselskatt och genomförande av Västlänken (tågtunneln till Haga). Att avtalet dessutom brister i sin utformning och enbart skapar fler frågetecken än förtydligande var också ett motiv till att inte besluta om att anta paraplyavtalet.

Vi var i princip ensamma om vår ståndpunkt i debatten med Johan Nyhus (S). Efter flera övertalningsförsök fick Theo Papaioannou till slut upp Ann-Sofie Hermansson (S) i talarstolen för klargöra hur hon ställer sig till detta katastrofala paraplyavtal som hon ska skriva under. Svaret löd att hon ”med glädje kommer att skriva under och att vi inte skulle känna oro”. Men oron är synnerligen berättigad, till exempel på grund av projektens kommande kostnadsökningar som ingen vet hur man ska hantera. Alliansen valde under denna debatt att tiga, men röstade ändå sedan för det.

Öppenhet och transparens saknas enligt Vägvalet. Det saknas redovisning av tidigare avtal för Västsvenska paketet och därför har vi inte något större förtroende för ytterligare ett övergripande avtal. Det har inte öppet redovisats vilka kostnader paketet har bidragit med. Vägvalet menar också att inget behov finns att teckna ett nytt övergripande avtal, eftersom ekonomiska bidrag redan reglerats i ett tidigare avtal. Vi har också ett genomförandeavtal som gör kommunen delaktig i alla kostnader som uppstår genom felaktiga kalkyler av Trafikverket.

Stadsrevisionen har kritiserat hanteringen av olika ingående projekt och hur de omprioriteras inom det Västsvenska paketet. Stadsrevisionen menade att ingen kontroll finns över vad som görs och i vilken ordning. Trots detta säger nu staden att eventuella kostnadsökningar ska hanteras genom omprioriteringar inom projektets budget, vilket är ett oacceptabelt sätt att försöka dölja när projekt fördyras. Man går alltså medvetet rakt emot vad stadsrevisionen en gång kritiserade.

Ett helt kapitel i paraplyavtalet ägnas åt att utförande part inte är berättigad till ersättning. Göteborg stad får alltså ingen ersättning för egna personalresurser, detaljplanläggning, omläggning/flyttning av ledningar, merkostnader för drift av kollektivtrafik under byggtiden med mera. När kan vi få se en estimerad kostnadskalkyl för detta och till vilket belopp ska skattebetalarna bidra med?

Vi fastslår följande brister i utformningen av paraplyavtalet;

  1. Målet med avtalet är allmänt hållet, otydligt och inte mätbart
  2. Regler för vad som gäller om parterna blir oeniga existerar inte
  3. Ingen av parterna vet vad som gäller om en part vill säga upp avtalet, eller häva avtalet om vissa villkor inte uppfylls
  4. Avtalstiden är evig och inte specificerad. Ett slutdatum saknas. Vem bestämmer att avtalet är avslutat?
  5. För projektavtalen saknas gränser för vilka ”skäl” som motiverar avsteg ifrån projektavtalen, men att avsteg tillåts. Ingen definition ges. Varken belopp eller uppräkning av vilka avsteg som får förekomma saknas.
  6. Under sista punkten i avtalet kan parterna komma överens om skiljeförfarande vid tvist. Det är ett hemligt förfarande vilket inte ger öppenhet och insyn för medborgarna. Det är ett svek mot göteborgarna.
  7. Möjlig jävsituation, att samma personer som skriver under avtalet även är de som har undertecknat för kommunalförbundet.

Catarina Pettersson
Vägvalet

 

Kollektivtrafiklöften som aldrig kommer att infrias

måndag, 13 februari, 2017

Idag replikerade Vägvalet på en tidigare debattartikel från diverse politiker från S, M och MP, däribland Johan Nyhus (S) och Ulrika Frick (MP), vilka utlovade guld och gröna skogar i kollektivtrafiken, fast först efter att Västlänken byggts klart. Bland annat förespeglades vi att tro på ”cirka 75 procent högre kapacitet” och ”i genomsnitt 20-25 procent” snabbare restider i stadstrafiken.

Vägvalet skriver:
Vi har hört det förut. För 20 år sedan utlovades en ringled för spårvagnstrafiken (Kringen), och ännu längre tillbaka drömdes det om ett spårbundet nät med små gondoler som skulle avgå lika ofta som Lisebergs berg- och dalbana. Operalänken, spårvagn till Backa och Norra Älvstranden är tre andra ‘löften vi minns’.”

Precis som med ovanstående gamla förbättringslöften, så anges det inte heller den här gången när den utökade och snabbare kollektivtrafiken kommer resenärerna till del. ”När Västlänken är färdig” är såpass långt i framtiden att man varken behöver anslå pengar till detta nu eller kommer att ställas till svars när det inte blir som utlovat, eftersom det då sitter helt andra personer i ansvariga befattningar.

Den enskilt största anledningen till att vi inte kommer att få någon utbyggd kollektivtrafik med 75 % är att det saknas pengar till detta. ”Faktum är att kommuner och regionen inte har råd att tillhandahålla den kollektivtrafik som ständigt utlovas bortom nästa krök. Enligt visionen K2020 måste skatten höjas med en krona och höjs kapaciteten med 75 procent kostar det mycket mer än så. Därför stannar dessa visioner på idéstadiet.

Läs hela Vägvalets debattartikel här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Hermanssons ekvation går inte ihop

onsdag, 16 november, 2016

I dag publicerade GP Vägvalets slutreplik om kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermanssons (S) blogginlägg om Västlänken som vi skrivit om tidigare.

Själv ansåg Hermansson sig ha gjort en balanserad analys av Västlänken. Men läser man hennes inlägg så nämns det bara påstådda fördelar. Därför är ordet balans inte rätt använt. Att dessutom flera av de fördelar Hermanson nämner inte stämmer är kanske ännu allvarligare. Eftersom den genomsnittliga restiden blir längre än nu i och med Västlänken uteblir den utökade arbetsmarknadsregionen, ingen kommer att välja att pendla in till Göteborg på grund av längre restider.

När Ann-Sofie Hermansson replikerade på Vägvalets ursprungliga debattartikel blev inte läsarna mycket klokare. Hon konstaterade att ”Fördelarna är klart större än nackdelarna” och hon spädde på floskelbarometern med meningar som: ”Stadsmiljöerna kommer att bli mer öppna, levande och funktionella.” Västlänken är helt enkelt bäst – mot allt! Tyvärr fick vi inte reda på varför hon tror som hon tror, inga siffror, inga fakta, utan bara ännu ett ”lita på mig”-kort. Samma kort har både hennes föregångare och andra Ja-sägare använt sig av tidigare. Man kan undra hur många sådana kort det finns i leken att spela ut?

Inte ens vårt påstående att Västlänken inte ger större kapacitets för pendeltågen blev bemött av Hermansson. Kanske har hon insett att det är faktiskt stämmer?

Stadens tyngsta politiker borde kunnat bemöta detta, men icke. I stället upprörs hon över Vägvalets attityd. Att uppmärksamma överskridna budgetar är detsamma som att ”skälla”. Hon säger vidare att det är ‘rimligt att klargöra vad detta faktiskt handlar om‘, utan att ge något som helst svar på detta.

I Hermanssons nu berömda ekvation, den som bara ger plus för Västlänken, borde även det trafikkaos som väntar göteborgarna räknas in. Korsvägen stängs exempelvis av för all trafik under fyra långa år! Det gäller så väl bilar som spårvagnar och bussar. Folk vore nog nöjda om de kan ta sig fram och tillbaka till sina arbeten under byggtiden, men frågan är om det är realistiskt att tro att det ens går i alla fall? Redan idag har bygget av den nya Hisingsbron orsakat ökade köer, så vad händer när tre till knutpunkter i centrala stan blockeras av Västlänksgroparna?

Läs hela slutreplik här.

Håkan Andersson
Vägvalet

 

S är ingen nutida Robin Hood

fredag, 11 november, 2016

I dag publicerade GP Vägvalets slutreplik om det så kallade Backaundantaget. Sedan den första debattartikeln i ämnet för den här omgången (se även föregående blogginlägg), replikerade den Socialdemokratiske riksdagsledamoten Gunilla Carlsson, där hon mycket riktigt påpekade att riksdagen redan hade beslutat i frågan den 19 oktober, vilket vi hade missat. Resten av Carlssons debattartikel gick åt till att förklara hur rättvis trängselskatten var, samt de vanliga tröttsamma flosklerna om vad trängselskattens intäkter är avsedda att användas till  (”Trängselskatten utgör en del av finansieringen av det Västsvenska paketet ” osv.). Ja, i ivern att förklara paketets storslagenhet lyckades Carlsson till och med påstå att  det innehåller ”fler bussar och tåg”, något som alla insatta i paketets beståndsdelar vet är inkorrekt.

Carlsson försöker förmedla bilden av att Socialdemokraterna kämpat för rättvisa i Backa, men alla göteborgare minns säkert att de också införde trängselskatten. Och det efter en inställd folkomröstning som de utlovat, och senare bekämpade med alla till buds stående medel tills folkomröstningen ändå blev av 2014. Slutligen vägrade man lyssna på väljarna.

Det är lite svårt att se Socialdemokraterna som en nutida Robin Hood i den här frågan.”

Och om trängselskatten nu är så rättvis som Carlsson påstår, varför röstade då göteborgarna med stor majoritet mot denna rättvisa skatt? Faktum är att i de distrikt där Socialdemokraterna är starkare röstade långt fler än 57 % nej. Carlsson är helt i otakt med väljarna, speciellt sina egna.

Nej, Gunilla Carlsson, alla som spelar på V75 vet att man inte får någon utdelning på ett rätt. Så det blir ingen vinst till göteborgarna med den här sortens politiker.

Läs hela Vägvalets slutreplik här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Trängselskatten är och förblir orättvis – därför ska alla ha undantag

fredag, 4 november, 2016

Idag publicerade GP en debattartikel från Vägvalet om att det så kallade Backundantaget för trängselskatt återigen har varit på tapeten. Ja, vilken gång i ordningen som det meddelats okritisk via media att frågan är avgjord har vi tappat räkningen på. Redan innan trängselskatten infördes 2013 utlovades det en lösning på problemet att de boende i Backa är inlåsta och t.ex. inte kunde ta sig till köpcentret i Bäckebol för att handla utan att tvingas betala en extra skatt. Nu är det snart 2017 och tydligen kan man lova samma sak hur många gånger som helst.

Låt oss en gång för alla slå fast att den utredning om backabornas egna åsikter i frågan, och som förespeglade att man faktiskt lyssnade på dem, bara var ett spel för galleriet. Den kostade dessutom flera miljoner av skattebetalarnas pengar. De boende röstade för alternativ B som innebar att man skulle ta bort alla de kameror som är placerade längs E6:an på Hisingen (det så kallade Västsvenska staketet). Detta innebar dock alldeles för stort tapp i skatteintäkterna att det aldrig var ett seriöst menat alternativ (vilket återigen är ett tydligt bevis för att trängselskattens allra högsta syfte är just att dra in skatt och inget annat). Därefter valde styrgruppen i det Västsvenska paketet ett helt annat alternativ som innebar att personer som bodde på vissa adresser och som hade registrerade fordon, skulle slippa trängselskatt genom vissa stationer. De fick å sin sida också se sig överkörda av regeringen och skatteutskottet, som nu valt ett krångligt tredje alternativ där nya kameror monteras upp i så kallade kontrollpunkter. Med hjälp av dessa kan man beskatta genomfartstrafiken, medan de som ska till och från Backa slipper betala (läs mer på Transportstyrelsens sida).

Vägvalet skriver: ”Trots lovvärda intentioner från kommunen att lyssna på medborgarnas synpunkter om vad som borde göras i Backa, väljs nu ett helt annat alternativ än det som de boende i Backa önskade. GP:s konstaterande att backaborna fått som de vill är därför inte korrekt. Så mycket för medborgardialog och lokal påverkan.

Tyvärr verkar också detta undantag bli det enda i sitt slag. Andra områden med liknande problematik, Guldheden, Örgryte Skår, Lindholmen och Kallebäck, får finna sig i att bli ignorerade. Och naturligtvis finns gränsdragningsproblem längs hela trängselskattezonens gränser. En del bor strax innanför zonen och vill kunna ta sig till affären utanför zonen och andra bor utanför gränsen och vill istället in.

Därför är och förblir trängselskatten i stort sätt lika orättvis, oavsett när och om Backundantaget skulle införas. ”Det är därför svårt att förstå riksdagsledamoten Gunilla Carlssons (S) påstående att trängselskatten nu är rättvis. Hon menar också att undantaget inte är någon valtaktik. Det var förstås en ren tillfällighet att det, bara tre dagar före valet 2014, påstods vara klart att undantaget skulle gälla från 1 januari 2015. Och efter valet slog slumpen till igen den 2 december när S-ministern Anna Johansson sköt upp beslutet på obestämd framtid.

Ärendet har alltså bara passerat skatteutskottet. Sedan är det upp till regering och riksdag att fatta beslut och sedan ska det sättas upp nya kameror.

Och brasklappen i skatteutskottets utlåtande lyder: ”Ingenting händer med Backaundantaget förrän regeringen beslutar om när det ska börja gälla.”

Alltså är det fortfarande ett tomt löfte.

Läs hela debattartikeln här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Avtalet är brutet, länge leve avtalet

torsdag, 12 maj, 2016

Idag publicerade GP en debattartikel från Vägvalet som handlar om hur illa de ansvariga politikerna skött hanteringen kring det Västsvenska paketet.

Det senaste sveket kom ju när finansministern behövde mer pengar för att täcka underskottet i statsbudgeten. Magdalena Andersson letade med ljus och lykta efter ett sätt frisera resultatet i statens finanser så att de framstod i bättre dager. Och det gick precis som Vägvalet förutspådde redan 2010: Inkomsterna från trängselskatten är inte öronmärkta till infrastrukturåtgärder som det alltid påståtts från trängselskattepartierna.

Därmed är förstås också det heliga avtalet om det Västsvenska paketet brutet från statens sida. I alla andra situationer, utanför den politiska horisonten, hade naturligtvis inte en avtalspart accepterat att bli lämnad kvar sedan den andra lämnat uppgörelsen. Man hade yrkat på omförhandlingar eller begärt att de egna åtagandena (trängselskatten i detta fall) också skulle upphöra. Men Göteborgs politiker är precis lika flata i sin hantering som vi vant oss vid. De gör absolut ingenting!

Göteborgarna har röstat bort trängselskatten och därmed sagt nej till Västlänkens finansiering. Men Nyhus & Co tänker inte lyfta ett finger för att följa väljarnas utslag. De företräder bara sig själva och sina grandiosa planer, vilka riskerar skuldsätta Göteborg under decennier framöver.

Man är helt enkelt bara intresserade av en sak: Att få igång bygget av Västlänken. Sådana där småfuttiga saker som hur de finansieras eller hur mycket vi skattebetalare får betala i ökade räntekostnader struntar de helt i. Det ska bara bli som de en gång bestämt, hur mycket fel det än kommer visa sig senare att de hade.

Det hade varit en sensation om Johan Nyhus hade startat en juridisk process mot sin egen regering. Tyvärr är det lika väntat att han naivt nog fortfarande påstår sig lita på regeringens nya ‘löfte’ att skattestölden inte ska åsamka göteborgarna några extra räntekostnader. När detta ändå sker, kan Nyhus bara spela ut sin frustration i media igen och därefter rycka på axlarna.

Läs hela debattartikeln här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Offentlighetsprincipen försämras lokalt i Göteborg

onsdag, 9 mars, 2016

Via Direkt Press stadsdelstidningar nås vi av nyheten att Fastighetskontoret försvårar tillgången till dokument enligt offentlighetsprincipen. De har beslutat att inte lämna ut offentliga handlingar digitalt via mejl och dessutom tar de numera betalt för papperskopior. Anledningen sägs vara att många efterfrågat dokument om de planerade temporära boenden för flyktingar.

När Göteborgarna vill veta hur beslut fattats och vilka grunder som finns för beslut, så gör Fastighetskontoret precis tvärtom.

Det andra motivet för Fastighetskontorets beslut är att den socialdemokratiske politikern Jahja Zeqiraj påstås ha blivit felciterad av någon efter mejl som han skrivit lämnats ut i digital form, något som givetvis lika gärna kunde ha hänt om man fått ut det i pappersform. ”Det har cirkulerat mejl på sociala medier som på olika sätt vinklats”, säger han till Tidningen Centrum. Välkommen till 2000-talet, Jahja Zeqiraj! En tid när det inte längre existerar någon kontrollinstans över det skrivna ordet i form av tidningsredaktörer eller klåfingriga politiker.

Att folk debatterar och vädrar vad Zegiraj och andra politiker håller på med är förstås inget nytt. Det har alltid diskuterats på fikaraster och hemma i köket, det nya som politikerna i Göteborg tydligen inte vant sig vid ännu är att det stöts och blöts i sociala medier och att deras ord sprids fort till ett stort antal människor.

Beslutet om att kunna ta betalt för handlingar fattades av kommunfullmäktige 1981 (!) – för 35 år sedan, när det inte fanns mejl. Påståendet att ”det går att ändra i elektroniskt utskickade handlingar” känns mera som ett svepskäl, eftersom det i dag är lika enkelt att scanna in pappersdokument och förändra dem digitalt om man skulle vilja det. Det ligger närmare till hands att tro att man vill begränsa spridningen av dokumenten och därmed hindra medborgarna att få information i frågor som kan vara besvärliga att försvara.  Om Fastighetskontoret lägger ut eller sänder PDF:er är det svårt att se några ökade risker för förvanskningar jämfört med om man får ut dem på papper.

Kommunen bör även i framtiden bejaka ny teknik som underlättar informationsspridning. Den intentionen delas också av e-delegationen, en kommitté under Näringsdepartementet som har i uppdrag att driva på e-förvaltningen i offentlig sektor. ”Elektronisk hantering är ett modernt sätt att arbeta med information, som ger möjlighet att dela med sig av den på ett snabbt och enkelt sätt”, säger delegationens ordförande Annika Brännström. ”Digitalt först” är regeringens principiella ståndpunkt. Under senaste kommunfullmäktige beslutades även ett kommunikationsprogram för Göteborgs stad med mål att vara aktiv, öppen, trovärdig och tillgänglig när de kommunicerar.  Till detta anses också stadens kanalstrategi vara sådan att de digitala kanalerna ska vara den naturliga första kontaktytan. Men detta till trots försöker Göteborgs kommun nu skapa en ny praxis som går tvärtemot hur det fungerar i Sveriges andra kommuner.

Läs hela tidningsartikeln från Tidningen Centrum här och här.

Håkan Andersson
Catarina Pettersson
Vägvalet

Tack för ingenting

söndag, 20 september, 2015

I dagens GP skriver Peter Hjörne ett märkligt tacktal – och hyllning – till den avgående kommunstyrelseordföranden Anneli Hulthén. Hjörne skriver: ”Oaktat politiska åsiktsskillnader är Anneli Hulthén värd göteborgarnas tack för sitt hängivna arbete, sitt engagemang, sin hederlighet och sin kärlek till Göteborg.

Fan tro’t.

Jag tillhör dem som tycker det är viktigt med att hålla en viss linje i det man gör och att ge beröm åt de som förtjänar det. Ur båda dessa synvinklar misslyckas Peter Hjörne.

Normalläget för GP:s ledarsida är att kritisera det mesta som Socialdemokraterna företar sig. Tidningen är liberal och står därmed nära Folkpartiets åsikter. Det är därför naturligt att ta ställning mot politiker som Anneli Hulthén som t.ex. inte vill inför Lagen Om Valfrihet (LOV) inom äldrevården.

Nu, när Hulthén aviserat sin avgång, sällar sig Hjörne istället till de som hyllar hennes gärningar. Nu är den kritik som hon fått utstå genom åren – den om ”bristande ledarskap” och att hon ”inte lyssnade till göteborgarna och folkviljan” och den omständighet att hennes impopulära beslut fått henne att ”utstå hot, hat och kränkningar” – nu är allt detta plötsligt någon annans verk, och – som grädde på moset – beskylls de som kritiserat henne för att vara av samma skrot och korn som Donald Trump, Jimmie Åkesson och Jeremy Corbyn (Labours nye partiledare i Storbritanninen).

När Hjörne skriver att ”Göteborgarna är stadens främsta tillgång”, så har det tyvärr inte synts något av detta i Hulthéns gärning. Hon har snarare varit besvärad över att tvingas ta del av den delen av befolkningen, ibland bevisligen en majoritet, som inte tycker som hon.

Så vad är det då egentligen vi ska tacka Anneli Hulthén för, enligt Hjörne? Själv lyfter han fram att kommunrankingen för företagsklimaten sjunkit med nära hundra platser, bostadsbyggandet har inte nått uppsatta mål, segregationen har ökat, raset i skolresultaten och äldreomsorgen visar på stora brister. Tack, tack.

Detta är till stora delar en kommuns kärnverksamhet. Hulthén står alltså för ett mycket stort misslyckande i sin politiska gärning.

Till ovanstående kan vi lägga till bristen på studentbostäder, den omvittnade gängkriminaliteten och alla skottlossningar, Hulthéns fäbless att lägga stora summor på prestigeprojekt som Alfons Åberg-huset samtidigt som kärnverksamheten lider brist på resurser, samt att hennes ledarstil i övrigt lämnat mycket att önska när det gäller hur hon hela tiden frånsäger sig ansvaret för alla dessa misslyckanden.

Vad gäller skyttegravskriget om det Västsvenska paketet, Västlänken och trängselskatten, så klär Hjörne på Hulthén offerkoftan när han menar att hon hade fått utstå kritik oavsett hur hon hade agerat. Men koftan passar inte. Det är Anneli Hulthén som svikit vallöften och valt att gå emot 57 % av göteborgarna, ingen annan. Det finns ingen anledning att tro att svekdebatten hade fått någon styrka, inte ens inom det Socialdemokratiska partiet, om Hulthén till sist – när hon insett att hon inte ens hade med sig sina egna väljare i dessa frågor – hade accepterat nederlaget och storsint förklarat sig besegrad.

Men det klarar bara stora politiker. Tack för ingenting.

Håkan Andersson
Vägvalet

Trots kommunens propaganda: Majoritet mot Västlänken

tisdag, 7 juli, 2015

Idag kan vi i GP läsa den glädjande nyheten att en majoritet av göteborgarna är emot Västlänken. Det är SOM-institutet som sedan 2006 (innan Västlänken ens var beslutad) mätt invånarnas inställning till världens sämsta infrastrukturprojekt. Då – alltså när nästan ingen visste vad Västlänken var för något och vad den skulle komma att kosta – fanns det en klar övervikt för de som tyckte att projektet verkade bra. Det finns förmodligen en automatisk positivism hos folk som ovetande får frågor av typen: Tycker du att mer infrastruktur är bra?

Men ju närmare byggstart vi kommer, desto fler människor blir insatta i frågan och då förstår de plötsligt vad Västlänken handlar om – samt vad den riskerar att kosta. Det finns dock en grupp människor som inte påverkas på detta sätt och det är de fåtal politiker som i vått och torrt står bakom beslutet som deras respektive partitoppar en gång i tiden varit delaktiga i mot bättre vetande. Det är dessa personer som sitter på den reella makten (det har vi lärt oss av folkomröstningen om trängselskatt) och där spelar det (också som i frågan om trängselskatten) ingen roll hur mycket nya fakta som kommer fram under resans gång. Det de en gång har beslutat gäller, förmågan att ändra sig är så nära noll man kan komma.

Nå, vad beror då denna svängning av opinionen i frågan Västlänken på? Johan Nyhus (S) har som vanligt sin egen version av sanningen. Enligt Nyhus beror det på att ”det pågår en motkampanj. Det påverkar” och han fortsätter ”Det är många som snackat ned projektet och kommit med ren skrämselpropaganda. Och vi som är positiva har inte alla svar än.”

Man tar sig för pannan! I Göteborgs stad pågår det året runt skattefinansierad propaganda för Västlänken, enligt uppgift kostar den 2 miljoner kronor i veckan! Och dessutom har (eller ska) man anställa fyra ytterligare kommunikatörer för att sjunga Västlänkens lov. Den naturliga frågan för GP:s reporter Arne Larsson att ställa till Johan Nyhus vore då varför en Facebookgrupp med drygt 4 000 medlemmar lyckas få så mycket större genomslag i opinionen än kommunens egen ”information” som syns på gator och torg, annonser i tidningar och tillrättalagda ”artiklar” i kommunens egna broschyrer och tidningar som skickas ut till alla hushåll? Men den följdfrågan slipper Nyhus besvara.

Istället plockar Nyhus som brukligt fram något som bara ”dyker upp i huvudet” på honom, i detta fall: Kritisera de som är kritiskt inställda, de lurar resten av befolkningen.

Det naturliga hade (i normalfallet) att vara en gnutta självkritisk och inse att den propagandaapparat som Nyhus själv förfogar över har totalt misslyckats med sin uppgift. Argumenten biter inte på folk, kanske läge att lägga om strategin? Men återigen känner vi igen bristen på självkritik från debatten om trängselskatt. Nyhus & Co behöver inte tänka om, de behöver inte vara självkritiska. De sitter på den beslutande maten och struntar fullständigt vad du och jag tycker.

Så är det i Göteborg 2015.

Håkan Andersson
Vägvalet

Nej, Anna Johansson, du har fel!

måndag, 18 maj, 2015

För en vecka sedan intervjuades infrastrukturminister Anna Johansson (S) i GP. Där målas en mycket märklig bild upp av vad som hänt i Göteborg de senaste dryga fem åren. Motståndet mot trängselskatt och Västlänken beskrivs av ministern som mer eller mindre ointressant (”det finns andra utmaningar i Göteborg än att man får betala när man kör bil genom stan som vi hellre ville prata om”), debattklimatet i dessa frågor skylls helt och hållet på hennes meningsmotståndare och hon försvarar alla beslut som tagits med att vara demokratiskt fattade. Dessutom tar hon till ett av Ja-partiernas favoritargument när hon inkorrekt påstår att motståndarna till Västlänken skulle stå för ”det är bra som det är”, något som aldrig sagts av en enda person på nej-sidan.

Självkritiken är med andra ord mycket nära obefintlig. Anna Johansson erkänner visserligen att besluten ”som togs gick ganska fort” och ”vi hade nog vunnit på att vara mer ödmjuka inför hur människor känner inför det här”, men längre så kommer inte infrastrukturministern i sina funderingar. Det är tyvärr svårt att se ”ödmjukhet” som en av Socialdemokraternas paradgren.

Samma dag, 19 mars, som kommunfullmäktige fattade beslut om att låtsas som om folkomröstningen om trängselskatt aldrig ägt rum, skrev Vägvalet en debattartikel där vi räknade upp de mest flagranta och vanligt förekommande lögnerna och löftesbrotten i debatten från maktpartierna. Om lögner numera är ett sanktionerat sätt från Socialdemokraterna att föra en debatt, vem bär då ansvaret för att sätta debattonen? Hur gör man sig hörd mot Anna Johanssons parti när ”frågan var politisk avgjord” genom uppgörelser i slutna rum med den borgerliga så kallade oppositionen? Vägvalet bildades knappt en månad efter beslutet om att införa trängselskatt och redan från start möttes vi av argumentet ”för sent”, trots att det var nästan tre år kvar till den skulle införas.

Nej, Anna Johansson, du driver debatten som det passar dig och du och andra S-företrädare, som Johan Nyhus och Anneli Hulthén, drar er inte för att svika löften och hitta på argument i flygande fläng som när de sedan avslöjas som lögner eller svikna löften förbigås med tystnad (läs citaten om Backa-utredningen i Vägvalets debattartikel!). Och tyvärr finns det inte längre någon från massmedia som konfronterar er med era motsägelsefulla påståenden. I den nu aktuella GP-intervjun av Arne Larsson ställs inte en enda kritisk fråga av den karaktären. Anna Johansson får istället brodera ut sig och kritisera ej namngivna personer/grupper och de naturliga kritiska följdfrågorna om hennes eget partis ansvar är utbytta mot frågor som ”Vad tänker du på då?” och ”Kunde ni gjort något annorlunda?”

Och Anna Johanssons åsikter om hur valda partier kan fatta vilka beslut som helst i demokratins goda namn ger jag inte mycket för. Det krävs numera mer än att konfronteras mot väljarna ett par veckor vart fjärde år för att folk ska vara nöjda. Det är en ny tid med sociala medier och direktkontakt via mejl. Då håller det inte med att låtsas stå oförstående när väl initierade väljare blir frustrerade över dåliga beslut som berör dem själva mycket, mycket mer än vad de drabbar de oförstående/okunniga politikerna som beslutat i frågorna. Det håller inte längre att peka med hela handen och säga att vi har redan bestämt detta.

Partierna har ett ansvar att vårda demokratin. De är inte valda för hitta kryphål, ljuga och förminska vanliga väljares demokratiska protester. Det finns inget som stöder påståendet att de vet bättre än alla andra. De är få och vi är många. De har ändå makten och tyvärr missbrukar de den.

Partierna, från Vänstern till Moderaterna, har haft snart sex år på sig att övertyga väljarna om trängselskattens och Västlänkens förträfflighet. Mångmiljonbelopp av skattemedel har lagts ut på propaganda, samtidigt som partierna själva duckat frågorna så mycket de kunnat. Misslyckandet för denna inslagna linje är monumental. Väljarna har inte låtit sig påverkats och det klena försvaret för fattade beslut har inte heller hjälpt. Då är det förstås praktisk att skylla sina egna tillkortakommanden på ”personangrepp” och ”obehaglig debatton”.

Men Anna Johanssons försök att framstå som ett offer lämnar en besk eftersmak i munnen. Det är inte henne och hennes kolleger det är synd om.

Håkan Andersson
Vägvalet