Inlägg märkta ‘GP:S ledarredaktion’

Tack för ingenting

söndag, 20 september, 2015

I dagens GP skriver Peter Hjörne ett märkligt tacktal – och hyllning – till den avgående kommunstyrelseordföranden Anneli Hulthén. Hjörne skriver: ”Oaktat politiska åsiktsskillnader är Anneli Hulthén värd göteborgarnas tack för sitt hängivna arbete, sitt engagemang, sin hederlighet och sin kärlek till Göteborg.

Fan tro’t.

Jag tillhör dem som tycker det är viktigt med att hålla en viss linje i det man gör och att ge beröm åt de som förtjänar det. Ur båda dessa synvinklar misslyckas Peter Hjörne.

Normalläget för GP:s ledarsida är att kritisera det mesta som Socialdemokraterna företar sig. Tidningen är liberal och står därmed nära Folkpartiets åsikter. Det är därför naturligt att ta ställning mot politiker som Anneli Hulthén som t.ex. inte vill inför Lagen Om Valfrihet (LOV) inom äldrevården.

Nu, när Hulthén aviserat sin avgång, sällar sig Hjörne istället till de som hyllar hennes gärningar. Nu är den kritik som hon fått utstå genom åren – den om ”bristande ledarskap” och att hon ”inte lyssnade till göteborgarna och folkviljan” och den omständighet att hennes impopulära beslut fått henne att ”utstå hot, hat och kränkningar” – nu är allt detta plötsligt någon annans verk, och – som grädde på moset – beskylls de som kritiserat henne för att vara av samma skrot och korn som Donald Trump, Jimmie Åkesson och Jeremy Corbyn (Labours nye partiledare i Storbritanninen).

När Hjörne skriver att ”Göteborgarna är stadens främsta tillgång”, så har det tyvärr inte synts något av detta i Hulthéns gärning. Hon har snarare varit besvärad över att tvingas ta del av den delen av befolkningen, ibland bevisligen en majoritet, som inte tycker som hon.

Så vad är det då egentligen vi ska tacka Anneli Hulthén för, enligt Hjörne? Själv lyfter han fram att kommunrankingen för företagsklimaten sjunkit med nära hundra platser, bostadsbyggandet har inte nått uppsatta mål, segregationen har ökat, raset i skolresultaten och äldreomsorgen visar på stora brister. Tack, tack.

Detta är till stora delar en kommuns kärnverksamhet. Hulthén står alltså för ett mycket stort misslyckande i sin politiska gärning.

Till ovanstående kan vi lägga till bristen på studentbostäder, den omvittnade gängkriminaliteten och alla skottlossningar, Hulthéns fäbless att lägga stora summor på prestigeprojekt som Alfons Åberg-huset samtidigt som kärnverksamheten lider brist på resurser, samt att hennes ledarstil i övrigt lämnat mycket att önska när det gäller hur hon hela tiden frånsäger sig ansvaret för alla dessa misslyckanden.

Vad gäller skyttegravskriget om det Västsvenska paketet, Västlänken och trängselskatten, så klär Hjörne på Hulthén offerkoftan när han menar att hon hade fått utstå kritik oavsett hur hon hade agerat. Men koftan passar inte. Det är Anneli Hulthén som svikit vallöften och valt att gå emot 57 % av göteborgarna, ingen annan. Det finns ingen anledning att tro att svekdebatten hade fått någon styrka, inte ens inom det Socialdemokratiska partiet, om Hulthén till sist – när hon insett att hon inte ens hade med sig sina egna väljare i dessa frågor – hade accepterat nederlaget och storsint förklarat sig besegrad.

Men det klarar bara stora politiker. Tack för ingenting.

Håkan Andersson
Vägvalet

Om ”omvärlden skrattar” så gråter göteborgarna

torsdag, 5 mars, 2015

Omvärlden kommer snart att skratta ihjäl sig åt Göteborg som aldrig kan bestämma sig för någonting. Varenda detalj i projektet ska misstänkliggöras.

Så säger Anneli Hulthén (S) till GP idag. Hör vi någon som skrattar, Anneli Hulthén? Hela ditt och dina kollegers maktfullkomlighet och totala brist på självkritik gör snarare att vi göteborgare gråter. För Göteborgs skull och för att vi har sådana politiker som dig som missbrukar er maktställning över medborgarna. Måhända att Håkan Hellström fortfarande inte känner någon sorg för Göteborg, men tyvärr går det tyvärr inte längre att inte tycka synd om staden och dess invånare. Det är de som får betala för Hulthéns och Jonas Ransgårds (M) arrogans och väljarförakt. Göteborgarna röstade ”fel” i folkomröstningen, och därför ska vi tydligen få vårt ”straff” i form av fyra års vanstyre (till) av kommunen.

Vilka är det egentligen som Hulthén företräder? Hon är vald av göteborgarna, men tycks mer orolig för hur hon ska kunna möta utländska potentater i ögonen när hon beger sig utanför tullarna. Tittar man på hur väljarna folkomröstade i de olika stadsdelarna, kan man med rätt så stor säkerhet konstatera att nej-rösterna var i majoritet även bland de som röstade på Hulthéns eget parti.

När det gäller senaste dagarnas trätoämne, det vill säga om huruvida Västlänken håller budget eller ej kan man bara konstatera att alla klutar har satts in i dementimaskinen. Politiker från alla läger, tjänstemän och Trafikverket kör alla med standardsvaren ”vi håller budget” och ”hittepå”, eller annars ser de ut som fågelholkar när de säger att de inte känner igen siffrorna. Att det finns mejl-dokument daterade 2 februari 2015 som säger motsatsen försöker Ylva Löf, avdelningschef på stadsledningskontoret, bortförklara med att beloppen som nämns kommer från ett ”tidigt utkast”.

Senaste dagarna har det varit kris på GP:s ledarredaktion som decimerats genom pensionsavgång, egen uppsägning i protest och sjukskrivning. Vikarierande ledarskribent har fått tas in tills dess att den nya chefen, Alice Teodorescu, blivit varm i kläderna. I en chatt på GP igår passade Teodorescu på frågan om vad hon tyckte om Västlänken.

Jag återkommer när jag bestämt mig.

Detta hindrade dock inte GP:s ledarredaktion i morse att på nytt klia makten under hakan när man tycker det är ”dags att vända blad. Trots att ledaren inte är alls speciell bombsäker på att det inte finns tillkommande kostnader i Västlänkens budget tar man tydligt ställning för att man ska bortse från detta. Och när man påstår följande:

Om siffrorna hade stämt så hade det varit julafton för oppositionen”, märks det tydligt att den anonyme ledaren är skriven av någon som inte känner till förhållandena i Göteborg. För här sitter den borgerliga ”oppositionen” i knät på det rödgröna styret och eftersom de är lika insyltade i det Västsvenska paketet och Västlänken, med alla dess turer, finns det förstås ingen som helst anledning för David Lega (KD), Helene Odenjung (PF) eller Jonas Ransgård att kasta sten i det egna glashuset.

Ledaren avslutas med rådet att ”det är dags att gå vidare”. Och det ska vi verkligen göra!
Från Götaplatsen, längs Avenyn till maktens högkvarter på Gustav Adolfs Torg.
Samling klockan 13.30 nu på lördag 7 mars på Götaplatsen!

Håkan Andersson
Vägvalet

För bra för att vara sant?

torsdag, 25 september, 2014

För 11 dagar sedan röstade göteborgarna nej till trängselskatt. Med nästan 14 procentenheters övervikt röstade 56,89 procent nej av de som röstade.

Kommentarerna dagarna efter var positiva ur demokratisk synvinkel:

Den klara nej-segern i folkomröstningen var en riktig skräll. Men den kan inte viftas bort.” (GP:s ledare)

Även om folkomröstningen enbart är rådgivande är utslaget så tydligt att Göteborgspolitikerna inte kan nonchalera resultatet.” (GP:s ledare)

Resultatet är tydligt. Vi måste lyssna på göteborgarna och i första hand söka en annan finansiering”, sa Jonas Ransgård (M) till GT.

Vi måste vara extremt eftertänksamma och kloka om hur vi ska hantera detta. Vi har ett nej i till trängselskatten i folkomröstningen som vi måste förvalta och hur vi ska kunna genomföra de nödvändiga förändringar i Göteborg som vi har påbörjat med hjälp av trängselskatt, men utan trängselskatt”, sa Ulf Kamne (MP) till GT.

Vad händer sedan? Jo, några insändare i GP påpekar att de vet med sig att alla eller de flesta väljarna röstade nej för att få bort Västlänken. Nu var det störst andel nejsägare i de inte så välbeställda förorterna, tillåt mig tvivla på att dessa väljare brydde sig så mycket om Västlänken och en uppgrävd innerstad.

En del politiker, som Martin Wannholt (M), börjar till och med förvirrande prata om att anordna en ny folkomröstning. Bäst före-datumet för folkomröstningsresultat tycks alltid ha kort datum när folket röstar ”fel”.

Uppriktigt sagt är det svårt att förstå vad problemet är om en del röstade nej på grund Västlänken? Trängselskatten kom endast till för att finansiera Västlänken – det bekräftade trängselskattens pappa Göran Johansson i Christer Lövkvists GP-artikel för två år sedan. Utan trängselskatt, ingen Västlänk – och tvärtom. Att inte koppla ihop trängselskatten med Västlänken vore därför faktiskt mer ologiskt än att inte göra det.

Det fanns säkert många olika anledningar till att väljarna röstade ja respektive nej. Är vissa bevekelsegrunder mindre värda än andra? I en folkomröstning är det alternativet med flest röster som vinner.

Martin Wannholt vill nu genomföra någon slags opinionsundersökning för att ta reda på anledningarna till varför folk röstade som de gjorde. Statsvetare kommer säkert att ägna sig åt denna fråga, men politikerna som har att hantera folkomröstningsresultatet bör avstå från att övertolka olika bevekelsegrunder. Det finns redan en mycket bra opinionsundersökning om vad göteborgarna tycker: 175 561 har röstat nej! Och det tvärtemot vad de undermåliga opinionsundersökningarna före valet förutspådde. Vad ska en ny undersökning baserad på 500 personer tillföra? Den kanske blir lika felaktig som de andra var?

GP:s ledarredaktion kommer nu också fram till samma slutsats. I dagens ledare skriver man: ”Men en opinionsundersökning kan inte rimligen revidera resultatet av en folkomröstning.

Men den därpå följande brasklappen sänker tyvärr hela ledarsticket: ”Lika lite kan en rådgivande folkomröstning anses väga tyngre än ett kommunalval. Det demokratiska problemet är ju nämligen att samma väljare som röstade nej till trängselskatten röstade fram en överväldigande majoritet i kommunfullmäktige för partier som vill behålla trängselskatten.

Är det ett verkligen ett ”demokratisk problem” att väljarna sett folkomröstningen och partivalet som två helt skilda saker? Var någonstans i lagen om det förstärkta folkinitiativet står det att man som väljare måste bekräfta det man röstade på i en folkomröstning genom att välja ett parti som företräder samma sida? Ingenstans!

I slutklämmen förbereder GP.s ledare alla göteborgare på att folkomröstningen kan komma att köras över: ”Till sist är det oundvikligen kommunfullmäktiges ansvar att väga samman alla fakta och fatta bästa möjliga beslut för Göteborg i dag och i framtiden. Det kan innebära ett fortsatt ja till trängselskatten trots att det blev nej i folkomröstningen.

Egentligen var väl kommentarerna efter folkomröstningen för bra för att vara sanna? Men att begära någon slags förklaring från hundrasjuttiofemtusen väljare varför de röstade som de gjorde känns inte som någon framkomlig väg.

Läs hela GP:s ledare här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Olustig historieförfalskning av GP:s ledare

söndag, 5 maj, 2013

Tyvärr fortsätter GP:s ledarredaktion att sprida lögner och halvsanningar om hur beslutet om trängselskatt och det Västsvenska infrastrukturpaketet fattades. För en tid sedan uppmärksammade vi att GP:s ledare i sin iver att försvara det paketet hittade på egna saker som påstods ingå i paketet. Den här gången hittar man på saker som inte har hänt.

I dagens ledare försvarar man de rödgrönas debattartikel och kallar den dessutom ”ett välformulerat och välmotiverat nej med ansvar.” Det ska mycket till för att en liberal tidning ska försvara sina politiska motståndares ställningstaganden.

Resten av ledaren går ut på att påvisa hur ologiskt moderaterna och speciellt Jonas Ransgård (M) agerat i frågan om folkomröstning. Tidigare uttalade som bekant Ransgård sig på ett sätt där han problematiserade hur ett Nej i en folkomröstning skulle tolkas. Sedan kom den moderata stämman där medlemmarna röstade Ja till en folkomröstning, trots att Ransgård själv drev ett Nej.

Ransgård fann sig snabbt vid stämmans beslut och säger sig numera stödja det beslut som hans egna medlemmar fattat i en demokratisk medlemsomröstning. Det är inte svårt att räkna ut att Jonas Ransgård mycket väl hade kunnat bli ifrågasatt internt inom moderaterna om han efter stämmans beslut hade fortsatt driva ett Nej.

Och vad händer då? Jo, GP:s ledarredaktion går in och kritiserar att Ransgårds tidigare ”klarsyn är nu som bortblåst. Vart? Det är inte värdigt Moderaterna att hantera Göteborgs framtid med samma lättsinne som Vägvalet och Sverigedemokraterna.

Till att börja med är det ett lite fult knep som ledaren använder sig av genom att klumpa ihop Vägvalet med SD och påstå att vi inte tar vårt ansvar. Vi har under tre år lämnat flera förslag på alternativa lösningar:

Sedan hör det ju dessutom till saken att Jonas Ransgård tydligt gått ut och förklarat moderaternas fortsatta stöd till det Västsvenska paketet. Men det räcker inte för GP:s ledarredaktion. Exakt hur man anser att Ransgård i stället skulle agerat framgår inte. Vad som dock är tydligt är ledarredaktionens öppna förakt för folkomröstningar  (i och för sig känt sedan tidigare) och misstron till att väljarna skulle besitta någon slags eget förnuft och därmed inte klarar att ta ställning till komplicerade frågor, när man skriver:

Västsvenska paketet är en komplicerad politisk och ekonomisk kompromiss. Det är framförhandlat mellan staten, Västra Götaland, Halland och Göteborg. Partier har gjort upp. De som vill underlätta biltrafiken får sitt, de som vill satsa på kollektivtrafik sitt. Kostnaderna har fördelats. Delprojekten är många. Allt hänger ihop.

Tydligen besitter valda politiker (och ledarredaktionen) någon slags högre intelligens som vi övriga inte ens ska försöka oss på att förstå, än mindre ifrågasätta. Så pratar makten till makten i Göteborg via stans största tidning. Beklämmande, är det enda ord som sammanfattar deras syn på demokrati och medborgarinflytande.

GP:s ledare avslutar med en uppenbar lögn: ”Demokratiskt har paketet diskuterats i två kommunalval.

Men det Västsvenska infrastrukturpaketet existerade inte ens när 2006 års val gick av stapeln! Innan valet 2006 lovade (S) dessutom en folkomröstning om beslut om trängselskatten mot förmodan skulle tas under mandatperioden. De borgerliga partierna deklarerade sitt bestämda avståndstagande till allt som hette trängselskatt.  Frågan om trängselskatt var därför helt ointressant ur ett väljarperspektiv i 2006 års kommunalval. Väljarna kunde fritt välja parti efter andra preferenser, ett eventuellt beslut om trängselskatt skulle ju föregås av en folkomröstning. Och något Västsvenskt paket sågs ännu inte vid horisonten på flera år.

Förresten så var GP:s ledarredaktion 2006 lika mycket emot trängselskatt som de borgerliga partierna. Två dagar innan allianspartierna skrev sin debattartikel ovan skrev GP:s ledarredaktion så här i frågan! Än mer anmärkningsvärd är den här ledaren från 14 januari 2006 där både ledaren och Anneli Hulthén (S) vände sig emot att frågan om trängselskatt inte skall ”avgöras av rikspolitiker i Stockholm.” Tydligen anses det bara vara viktigt att lokala göteborgspolitiker ska ligga bakom en ansökan till Riksdagen om att införa trängselskatt, men om man händelsevis skulle vilja avskaffa trängselskatten, så påstås ju frågan numera (felaktigt) vara helt upp till riksdagsledamöterna att avgöra, utan påverkan av kommunpolitikerna i Göteborg. Är det inte lite skämmigt att man kan ha två rakt motsatta olika åsikter i samma fråga och ändå försvara båda två som den ”rätta” med lika stor frenesi? Byter man åsikt under resans gång vore det ju passande att man förklarar det för läsarna och inte försöker dölja den omständigheten.

I två tidigare blogginlägg konstaterar till och med infrastrukturministern, Catharina Elmsäter-Svärd (M), att frågan ägs av Göteborgs kommun. Läs blogginläggen här och här.

Så över till 2010 års valrörelse. Inget av partierna som 28 januari 2010 hade sin egen ”grammisgala” (Anneli Hulthéns egen föraktfulla benämning!) i  kommunfullmäktige där de ryggdunkade varandra för sitt beslut för att införa trängselskatt, var speciellt villiga att debattera trängselskatten i valrörelsen 2010. Detta vet alla som följde kommunalvalet 2010. Det finns hur många vittnesmål som helst från väljare som begav sig till trängselskatte-partiernas valstugor för att diskutera frågan och som blev avspisade med motiveringen att ”frågan redan var avgjord.

Rimligtvis vet därför även GP:s ledarredaktion om detta. Men man väljer att förvanska historien och medvetet försöka lura läsarna. Dessutom används det faktum att Vägvalet då hade bildats (och att vi fick drygt 5 % av rösterna) på något konstigt sätt som ett argument för att trängselskatten därmed är fattad i god demokratisk ordning (visserligen i efterhand, eftersom beslutet togs innan partiet bildades,  men man kanske inte ska begära för mycket?). Frågan som dock aldrig fått något svar är:

Hur skulle man i dag ha kunnat försvara den demokratiska legitimiteten i beslutet om Vägvalet inte hade bildats? Vad hade man då hittat på för argument?

GP har en särställning i Göteborg när det gäller att bedriva journalistik och opinion. Med denna särställning följer ett stort ansvar. Det minsta man kan begära är att tidningens återgivna faktauppgifter stämmer.

Läs hela GP:s ledare här.

Håkan Andersson
Vägvalet