Inlägg märkta ‘Anneli Hulthén’

Tack för ingenting

söndag, 20 september, 2015

I dagens GP skriver Peter Hjörne ett märkligt tacktal – och hyllning – till den avgående kommunstyrelseordföranden Anneli Hulthén. Hjörne skriver: ”Oaktat politiska åsiktsskillnader är Anneli Hulthén värd göteborgarnas tack för sitt hängivna arbete, sitt engagemang, sin hederlighet och sin kärlek till Göteborg.

Fan tro’t.

Jag tillhör dem som tycker det är viktigt med att hålla en viss linje i det man gör och att ge beröm åt de som förtjänar det. Ur båda dessa synvinklar misslyckas Peter Hjörne.

Normalläget för GP:s ledarsida är att kritisera det mesta som Socialdemokraterna företar sig. Tidningen är liberal och står därmed nära Folkpartiets åsikter. Det är därför naturligt att ta ställning mot politiker som Anneli Hulthén som t.ex. inte vill inför Lagen Om Valfrihet (LOV) inom äldrevården.

Nu, när Hulthén aviserat sin avgång, sällar sig Hjörne istället till de som hyllar hennes gärningar. Nu är den kritik som hon fått utstå genom åren – den om ”bristande ledarskap” och att hon ”inte lyssnade till göteborgarna och folkviljan” och den omständighet att hennes impopulära beslut fått henne att ”utstå hot, hat och kränkningar” – nu är allt detta plötsligt någon annans verk, och – som grädde på moset – beskylls de som kritiserat henne för att vara av samma skrot och korn som Donald Trump, Jimmie Åkesson och Jeremy Corbyn (Labours nye partiledare i Storbritanninen).

När Hjörne skriver att ”Göteborgarna är stadens främsta tillgång”, så har det tyvärr inte synts något av detta i Hulthéns gärning. Hon har snarare varit besvärad över att tvingas ta del av den delen av befolkningen, ibland bevisligen en majoritet, som inte tycker som hon.

Så vad är det då egentligen vi ska tacka Anneli Hulthén för, enligt Hjörne? Själv lyfter han fram att kommunrankingen för företagsklimaten sjunkit med nära hundra platser, bostadsbyggandet har inte nått uppsatta mål, segregationen har ökat, raset i skolresultaten och äldreomsorgen visar på stora brister. Tack, tack.

Detta är till stora delar en kommuns kärnverksamhet. Hulthén står alltså för ett mycket stort misslyckande i sin politiska gärning.

Till ovanstående kan vi lägga till bristen på studentbostäder, den omvittnade gängkriminaliteten och alla skottlossningar, Hulthéns fäbless att lägga stora summor på prestigeprojekt som Alfons Åberg-huset samtidigt som kärnverksamheten lider brist på resurser, samt att hennes ledarstil i övrigt lämnat mycket att önska när det gäller hur hon hela tiden frånsäger sig ansvaret för alla dessa misslyckanden.

Vad gäller skyttegravskriget om det Västsvenska paketet, Västlänken och trängselskatten, så klär Hjörne på Hulthén offerkoftan när han menar att hon hade fått utstå kritik oavsett hur hon hade agerat. Men koftan passar inte. Det är Anneli Hulthén som svikit vallöften och valt att gå emot 57 % av göteborgarna, ingen annan. Det finns ingen anledning att tro att svekdebatten hade fått någon styrka, inte ens inom det Socialdemokratiska partiet, om Hulthén till sist – när hon insett att hon inte ens hade med sig sina egna väljare i dessa frågor – hade accepterat nederlaget och storsint förklarat sig besegrad.

Men det klarar bara stora politiker. Tack för ingenting.

Håkan Andersson
Vägvalet

Nej, Anna Johansson, du har fel!

måndag, 18 maj, 2015

För en vecka sedan intervjuades infrastrukturminister Anna Johansson (S) i GP. Där målas en mycket märklig bild upp av vad som hänt i Göteborg de senaste dryga fem åren. Motståndet mot trängselskatt och Västlänken beskrivs av ministern som mer eller mindre ointressant (”det finns andra utmaningar i Göteborg än att man får betala när man kör bil genom stan som vi hellre ville prata om”), debattklimatet i dessa frågor skylls helt och hållet på hennes meningsmotståndare och hon försvarar alla beslut som tagits med att vara demokratiskt fattade. Dessutom tar hon till ett av Ja-partiernas favoritargument när hon inkorrekt påstår att motståndarna till Västlänken skulle stå för ”det är bra som det är”, något som aldrig sagts av en enda person på nej-sidan.

Självkritiken är med andra ord mycket nära obefintlig. Anna Johansson erkänner visserligen att besluten ”som togs gick ganska fort” och ”vi hade nog vunnit på att vara mer ödmjuka inför hur människor känner inför det här”, men längre så kommer inte infrastrukturministern i sina funderingar. Det är tyvärr svårt att se ”ödmjukhet” som en av Socialdemokraternas paradgren.

Samma dag, 19 mars, som kommunfullmäktige fattade beslut om att låtsas som om folkomröstningen om trängselskatt aldrig ägt rum, skrev Vägvalet en debattartikel där vi räknade upp de mest flagranta och vanligt förekommande lögnerna och löftesbrotten i debatten från maktpartierna. Om lögner numera är ett sanktionerat sätt från Socialdemokraterna att föra en debatt, vem bär då ansvaret för att sätta debattonen? Hur gör man sig hörd mot Anna Johanssons parti när ”frågan var politisk avgjord” genom uppgörelser i slutna rum med den borgerliga så kallade oppositionen? Vägvalet bildades knappt en månad efter beslutet om att införa trängselskatt och redan från start möttes vi av argumentet ”för sent”, trots att det var nästan tre år kvar till den skulle införas.

Nej, Anna Johansson, du driver debatten som det passar dig och du och andra S-företrädare, som Johan Nyhus och Anneli Hulthén, drar er inte för att svika löften och hitta på argument i flygande fläng som när de sedan avslöjas som lögner eller svikna löften förbigås med tystnad (läs citaten om Backa-utredningen i Vägvalets debattartikel!). Och tyvärr finns det inte längre någon från massmedia som konfronterar er med era motsägelsefulla påståenden. I den nu aktuella GP-intervjun av Arne Larsson ställs inte en enda kritisk fråga av den karaktären. Anna Johansson får istället brodera ut sig och kritisera ej namngivna personer/grupper och de naturliga kritiska följdfrågorna om hennes eget partis ansvar är utbytta mot frågor som ”Vad tänker du på då?” och ”Kunde ni gjort något annorlunda?”

Och Anna Johanssons åsikter om hur valda partier kan fatta vilka beslut som helst i demokratins goda namn ger jag inte mycket för. Det krävs numera mer än att konfronteras mot väljarna ett par veckor vart fjärde år för att folk ska vara nöjda. Det är en ny tid med sociala medier och direktkontakt via mejl. Då håller det inte med att låtsas stå oförstående när väl initierade väljare blir frustrerade över dåliga beslut som berör dem själva mycket, mycket mer än vad de drabbar de oförstående/okunniga politikerna som beslutat i frågorna. Det håller inte längre att peka med hela handen och säga att vi har redan bestämt detta.

Partierna har ett ansvar att vårda demokratin. De är inte valda för hitta kryphål, ljuga och förminska vanliga väljares demokratiska protester. Det finns inget som stöder påståendet att de vet bättre än alla andra. De är få och vi är många. De har ändå makten och tyvärr missbrukar de den.

Partierna, från Vänstern till Moderaterna, har haft snart sex år på sig att övertyga väljarna om trängselskattens och Västlänkens förträfflighet. Mångmiljonbelopp av skattemedel har lagts ut på propaganda, samtidigt som partierna själva duckat frågorna så mycket de kunnat. Misslyckandet för denna inslagna linje är monumental. Väljarna har inte låtit sig påverkats och det klena försvaret för fattade beslut har inte heller hjälpt. Då är det förstås praktisk att skylla sina egna tillkortakommanden på ”personangrepp” och ”obehaglig debatton”.

Men Anna Johanssons försök att framstå som ett offer lämnar en besk eftersmak i munnen. Det är inte henne och hennes kolleger det är synd om.

Håkan Andersson
Vägvalet

GP debatt: Nio år med lögner och tomma löften

torsdag, 19 mars, 2015

Idag förväntas Göteborgs kommunfullmäktige fatta beslut om hur trängselskatten ska avföras från den politiska agendan. De sjuttio ledamöterna i svikarpartierna KD, M, S, FP, MP, V och Fi kommer av allt att döma att sätta sig över vad 175 561 göteborgare ansåg i folkomröstningen. Man kan inte låta bli att undra hur stor majoritet som krävs för att väljarna ska höras in i kommunhuset? Hade det räckt med 80 %? Eller krävs det kanske 99 %? Är ljudisoleringen total?

Mörkret lägrar sig över demokratin i Göteborg

Det ser mörkt ut för demokratin i Göteborg

Med anledning av denna mörka dag för demokratin i Göteborg, summerar Vägvalet nio års lögner och tomma löften på GP debatt från samma partier.

Redan 2006 konstaterade Alliansen på GP debatt att de var eniga om att säga nej till trängselskatt. Två år senare lovade Anneli Hulthén (S) och Anna Johansson (S) en folkomröstning i samma forum.

Ja, så lät det då. Tydligen kan man bara ändra uppfattning en gång.

I förra årets valrörelse sa statsministerkandidaten Stefan Löfven: ”Vid ett nej faller det Västsvenska paketet”. Han kanske borde påminnas om det nu?

I GP:s #pratbar i juni sa Johan Nyhus (S) att det krävdes ett valdeltagande på ”en bit över 70 procent” för att folkomröstningen skulle tas på allvar. Valdeltagandet landade på 73,47 procent, men Nyhus tillhör ändå svikarna. Han hävdade också att antalet hotade träd vid bygget av Västlänken var överdrivet: ”Jag tror det är 18 träd om jag inte minns fel. Det är inte hundratals träd, man måste hålla sig till fakta”. Ja, Johan Nyhus, när ska du börja med det?

Andra tomma löften Vägvalet lyfter fram är Backautredningen, vad som utlovades direkt efter valet och de slutgiltiga sveken mot dessa uttalanden. När ska t.ex. David Lega ta ansvar för sitt KD:s löfte – både före och efter folkomröstningen att ”resultatet i folkomröstningen ska följas”? Snacka går ju!

Läs hela debattartikeln här.

Håkan Andersson
Vägvalet

P.S. Det kan också konstateras att det nya partiet i fullmäktige, Feministiskt Initiativ, redan skaffat en plats på göteborgsandans avbytarbänk. På GP-debatt sjunger de trängselskattens lov och berättar om alla fasor som skulle drabba Göteborg om den togs bort. De nämner förstås inte folkomröstningen och dess resultat med ett enda ord. Välkomna till klubben för inbördes beundran! D.S.

Om ”omvärlden skrattar” så gråter göteborgarna

torsdag, 5 mars, 2015

Omvärlden kommer snart att skratta ihjäl sig åt Göteborg som aldrig kan bestämma sig för någonting. Varenda detalj i projektet ska misstänkliggöras.

Så säger Anneli Hulthén (S) till GP idag. Hör vi någon som skrattar, Anneli Hulthén? Hela ditt och dina kollegers maktfullkomlighet och totala brist på självkritik gör snarare att vi göteborgare gråter. För Göteborgs skull och för att vi har sådana politiker som dig som missbrukar er maktställning över medborgarna. Måhända att Håkan Hellström fortfarande inte känner någon sorg för Göteborg, men tyvärr går det tyvärr inte längre att inte tycka synd om staden och dess invånare. Det är de som får betala för Hulthéns och Jonas Ransgårds (M) arrogans och väljarförakt. Göteborgarna röstade ”fel” i folkomröstningen, och därför ska vi tydligen få vårt ”straff” i form av fyra års vanstyre (till) av kommunen.

Vilka är det egentligen som Hulthén företräder? Hon är vald av göteborgarna, men tycks mer orolig för hur hon ska kunna möta utländska potentater i ögonen när hon beger sig utanför tullarna. Tittar man på hur väljarna folkomröstade i de olika stadsdelarna, kan man med rätt så stor säkerhet konstatera att nej-rösterna var i majoritet även bland de som röstade på Hulthéns eget parti.

När det gäller senaste dagarnas trätoämne, det vill säga om huruvida Västlänken håller budget eller ej kan man bara konstatera att alla klutar har satts in i dementimaskinen. Politiker från alla läger, tjänstemän och Trafikverket kör alla med standardsvaren ”vi håller budget” och ”hittepå”, eller annars ser de ut som fågelholkar när de säger att de inte känner igen siffrorna. Att det finns mejl-dokument daterade 2 februari 2015 som säger motsatsen försöker Ylva Löf, avdelningschef på stadsledningskontoret, bortförklara med att beloppen som nämns kommer från ett ”tidigt utkast”.

Senaste dagarna har det varit kris på GP:s ledarredaktion som decimerats genom pensionsavgång, egen uppsägning i protest och sjukskrivning. Vikarierande ledarskribent har fått tas in tills dess att den nya chefen, Alice Teodorescu, blivit varm i kläderna. I en chatt på GP igår passade Teodorescu på frågan om vad hon tyckte om Västlänken.

Jag återkommer när jag bestämt mig.

Detta hindrade dock inte GP:s ledarredaktion i morse att på nytt klia makten under hakan när man tycker det är ”dags att vända blad. Trots att ledaren inte är alls speciell bombsäker på att det inte finns tillkommande kostnader i Västlänkens budget tar man tydligt ställning för att man ska bortse från detta. Och när man påstår följande:

Om siffrorna hade stämt så hade det varit julafton för oppositionen”, märks det tydligt att den anonyme ledaren är skriven av någon som inte känner till förhållandena i Göteborg. För här sitter den borgerliga ”oppositionen” i knät på det rödgröna styret och eftersom de är lika insyltade i det Västsvenska paketet och Västlänken, med alla dess turer, finns det förstås ingen som helst anledning för David Lega (KD), Helene Odenjung (PF) eller Jonas Ransgård att kasta sten i det egna glashuset.

Ledaren avslutas med rådet att ”det är dags att gå vidare”. Och det ska vi verkligen göra!
Från Götaplatsen, längs Avenyn till maktens högkvarter på Gustav Adolfs Torg.
Samling klockan 13.30 nu på lördag 7 mars på Götaplatsen!

Håkan Andersson
Vägvalet

Vart är vi på väg?

onsdag, 4 mars, 2015

Nej, det är ingen På spåret-resa!

Jag menar Göteborg – vart är Göteborg på väg?

Efter de borgerliga partiernas besked i går att de inte tänker följa folkomröstningen, är detta en berättigad fråga.

I drygt fem långa år har dessa partier – ihop med den rödgröna röran – bekämpat alla försök att ändra på det beslut som partierna tog unisont den 28 januari 2010. Det var då Anneli Hulthén liknade hela spektaklet vid en Grammisgala och ryggdunkarna över blockgränserna har aldrig varit fler, varken förr eller senare.

Samtliga röstade de 2011 nej till att anordna ett folkomröstning när Vägvalet samlat in tillräckligt med namn för en sådan. Redan då – ett år efter beslutet och mer än ett och halvt år innan trängselskatten skulle införas – var det enligt dessa partier ”för sent”.

Sedan kom GT:s namninsamling som blev klar i februari 2013. Samtliga partier var fortsatt emot att hålla en folkomröstning, trots 49 000 godkända underskrifter. Men moderaternas medlemmar lyckades med knapp marginal tvinga partiledningen att byta åsikt och med moderaternas röster beslutade kommunfullmäktige med en rösts marginal att den ändå skulle hållas.

Så kom folkomröstningskampanjen 2014. Om ni blinkade så missade ni förmodligen den. Ett flygblad från S och någon enstaka formulering om att det Västsvenska paketet var viktigt. Det var allt. Segervissheten var stor från partierna och de fullföljde taktiken från 2010, det vill säga att säga så lite som möjligt. Gunga inte båten.

Dagen efter valet sa Jonas Ransgård och Kristdemokraternas företrädare till GP:

Kan ni negligera valresultatet?
Det ser jag inte att vi kan göra. Men vi kan ju inte börja plocka bort betalstationerna själva. Förhandlingarna mellan alla inblandade parter måste påbörjas omgående, säger Ransgård.
Ungefär samma inställning har Kristdemokraterna.
Resultatet i folkomröstningen ska följas. Nu måste vi sätta oss ner och titta på hur vi ska gå till väga, säger Hampus Hagman, pressekreterare för kommunalrådet David Lega.

Glasklart, eller hur? ”folkomröstningen ska följas”, det kan inte uttryckas mycket tydligare.

Sedan går det nästan sex månader och två riggade utredningar passerar revy. Utredningar som fått direktivet: Utred hur trängselskatten inte kan avskaffas. Sagt och gjort. Det regisserade svaret blir då förstås att det inte går att ta bort eller ersätta trängselskatten.

Dessförinnan ägnade sig Göteborgs kommun också sig åt något som kallades för en ”förhandling”. Det tog en timme ungefär den 22 oktober när Anneli Hulthén träffade Trafikverket, Västra Götalandsregionen, Region Halland och Göteborgsregionens kommunalförbund. Det finns inget protokoll från mötet, så ingen kan kontrollera vad som sades. Men när de kom ut var de såå eniga om att vara eniga även i fortsättningen.

Igår kom så beskedet från Alliansen. De lyfter inte ett finger för att följa folkomröstningen. Helt plötsligt har tydligen David Lega & Co drabbats av selektiv minnesförlust. När de konfronteras på Twitter med sina tidigare uttalanden blir de svaret skyldiga. Jonas Ransgård påstår att ”vi bidrar till en sansad debatt”. Yeah, right!

Helene Odenjung drämde till med ”Satsningarna på infrastruktur nödvändiga för Göteborg och vår region.” Allvarligt? Vad har det med avskaffandet av trängselskatt att göra?

Nu lämnar de över till den socialdemokratiskt ledda regeringen och slutligen riksdagen att avgöra frågan – utan att lägga något eget yrkande! Så praktiskt för dem. När sedan S-regeringen inte gör något – eftersom ingen begäran kommit från Göteborg – kan Alliansen i Göteborg skylla på regeringen. Detta är både de rödgrönas och alliansens paradgren: Att skylla på varandra! Göteborgarna är förlorarna.

Så här mycket är folkomröstningen värd för Alliansen:
Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige föreslås besluta:
– att resultatet i den rådgivande folkomröstningen antecknas

En anteckning. Som om den aldrig har hänt.

Som alla förstår handlar det här om makt. Signalen är tydlig: I Göteborg ska väljarna (och partimedlemmarna) inte göra sig besvär med att försöka ändra något som politikerna har bestämt. För de fåtal personer i partitopparna som dikterar vad resten av deras respektive parti ska tycka vet förstås detta mycket bättre än kreti och pleti. De tar extremt lättvindigt på sitt ansvar att förvalta demokratin i Göteborg. Bryr dig sig överhuvudtaget? Förutom att moderaterna röstade fram folkomröstningen är demokratin satt på undantag i staden.

Ingen är förvånad. Och allt är precis som vanligt. I Göteborg. Tragiskt egentligen.

Senare i veckan kommer de rödgrönas yttrande. Gissa tre gånger hur det kommer att formuleras!

Men vart sjutton är Göteborg på väg? Någon som vet?

Vi syns på Götaplatsen på lördag 7 mars klockan 13.30!

Håkan Andersson
Vägvalet

Nej, Ulf Kamne, vi är inte högljudda – vi är bara många!

måndag, 23 februari, 2015

I gårdagens GP kunde vi läsa en artikel med Miljöpartiets Ulf Kamne. Där säger han bland annat:

Debatten kring Västlänken och trängselskatten är infekterad med ett högt tonläge. Är man motståndare har man svårt att lyssna på förslag som är för.

Man häpnar.

I fem långa år har motståndet mot trängselskatten varit kompakt bland göteborgarna i så gott som alla opinionsundersökningar. Detta har Kamne & Co slagit ifrån sig och de har låtsats som om det regnar. När uppvisade Kamne, Hulthén, Ransgård, Odenljung, Bernmar och Lega senast att de hade lätt för att lyssna på förslag som är emot? Det har aldrig hänt. Deras attityd har hela tiden varit att de vet det här mycket bättre än alla andra och att de därför inte behöver lyssna.

De har hela tiden försökt att få det till att det är en liten, högröstat minoritet som är emot trängselskatt. Därför var Miljöpartiet också emot att hålla en folkomröstning, för tänk om ett nej då skulle bevisas i faktiska röstetal. Men efter folkomröstningen i höstas går det inte längre komma undan det dokumenterade nej-resultatet. Numera är det bevisat vilken sida i debatten som har en majoritet bakom sig.

Resultat folkomröstningenVad gör då Kamne? Jo, han utmålar de som är emot trängselskatt som högljudda och ovilliga att ”lyssna på förslag som är för”. Ja, det var liksom för att avgöra frågan definitivt som vi hade en folkomröstning! Tiden att kompromissa hade Kamne & Co före folkröstningen. De sitter på en majoritet av mandat i både kommunfullmäktige, regionen och i Riksdagen. Var fanns alla kompromissförslag då? Det är som om Kamne nu befinner sig i en ny förnekelsefas där han bara vill glömma att folkomröstningen någonsin ägt rum.

Nej, Ulf Kamne vi är inte högljudda, vi är bara många – en majoritet till och med. Respektera det en gång för alla.

Håkan Andersson
Vägvalet

Vendettor och maktmissbruk i göteborgspolitiken

onsdag, 4 februari, 2015

Idag publicerade GP en debattartikel av Martin Wannholt och Theo Papaioannou under beteckningen Samverkande göteborgare, som var det namn som Vägvalet och Wannholt valde att gå fram gemensamt med när platserna till kommunstyrelsen röstades igenom i höstas. Denna koalition var helt enligt kommunallagen.

Debattartikeln berör den omständighet att alla andra kommunalråd förutom Martin Wannholt har tilldelats politiska sekreterare som ska understödja kommunalrådet i dennes arbete. Att Wannholt inte får några politiska sekreterare är något övriga partier bara bestämt – utan att något formellt, protokollfört beslut verkar ha fattats. Istället är det en ren så kallad korridoruppgörelse som man därmed inte heller kan överklaga. Därför kommer Martin Wannholt idag att yrka på att få sina tjänster för att sedan – om det röstas ned – gå vidare och väcka ett kommunalbesvär.

Enligt Anneli Hulthén (S) är det Jonas Ransgård (M) som varit härförare till denna nya särbehandling. Hans förklaring är att Samverkande göteborgare inte är ett parti. En regel som han själv hittat på. Kommunallagen är ju tvärtom glasklar med att politiska sekreterare utgår till de förtroendevalda, medan det är partistöd som utgår till partier. Oavsett vem som drivit idén om att inrätta en ny särbehandling i staden, är alla gruppledare inom de rödgröna och alliansen lika ansvariga – hemliga korridoröverenskommelser förutsätter att alla till slut är eniga.”

Till ovanstående kan man tillägga att när kommunalråden röstades fram gick också de rödgröna och Alliansen samman under den gemensam beteckningen ”Kommunstyrelsen”. Detta är som alla förstår inte heller ett riktigt partinamn. Med Ransgårds logik ovan borde därmed inte heller övriga kommunalråd tilldelats några politiska sekretare.

Sedan går det ju inte att låta bli att reflektera över att Socialdemokraterna tidigare var beredda att tilldela Vägvalets Theo Papaioannou en tjänst i överförmyndarnämnden mot att han skulle stödja de rödgröna i omröstningen av kommunalråd. Överförmyndarjobbet skulle innebära en lön på drygt 57 000:- i månaden mot en minimal arbetsinsats, men något politiskt inflytande skulle en sådan tjänst inte alls ge. Men när det gäller att ge ett demokratiskt framröstat kommunalråd de tjänster han behöver för att kunna bedriva sitt politiska arbete på samma grunder som övriga kommunalråd, då slår göteborgsandan till.

De rödgröna och Alliansen väljer att hindra politiska motståndare som en ren vedergällning. Samverkande göteborgare har ett kommunalråd i kommunstyrelsen som nekas politiska sekreterare – politiska tjänster som alla andra 12 kommunalråd tilldelats. Detta är ett maktmissbruk som minskar vår möjlighet att utöva samma demokratiska rättigheter som övriga kommunalråd. En särbehandling av en enskild förtroendevald som fram tills i dag varit helt främmande i Sveriges kommuner.

Läs hela debattartikeln här.

Håkan Andersson
Vägvalet

Vad menar Ransgård – egentligen?

lördag, 25 oktober, 2014

Vi blev inte så mycket klokare efter gårdagens GP-chat med Jonas Ransgård (M). Den enda frågan som egentligen var av intresse och som alla väntade svar på, var om moderaterna tänkte följa folkomröstningen. Han fick den frågan i ett flertal skepnader och svarade lika undvikande varje gång:

LarsG: Hur tycker du Jonas att man ska hålla sig till NEJ:et vid folkomröstningen? Vad tycker du KF göra?
Jonas Ransgård: En majoritet av de röstande röstade nej till trängselskatten. KF bör i första hand söka annan finansiering än trängselskatt, men det är många intressen som ska tillgodoses och avtalet om Västsvenska paketet gäller om inte parterna är överens om något annat.

MK: Kommer ni moderater att rösta för att trängselskatten ska avskaffas enligt så som majoriteten röstat?
Jonas Ransgård: Alternativ finansiering av paketet saknas som det ser ut nu men vi har inte träffat företrädare för regeringen ännu.

MK: Så om ni får nej från alla parter till ny finansiering så röstar ni för att trängselskatten ska bli kvar? Finner det vara en mycket bakvänd hantering. Det stod ingenting på valsedeln att ni måste hitta andra pengar för att acceptera resultatet?
Jonas Ransgård: Investeringarna behöver betalas. Frågan på valsedeln var den som folkinitiativet föreslog.

Per: Varför lyssnar ni inte på folket ang trängselskatten?
Jonas Ransgård: Det gör vi. Vad som går att göra är en annan sak.

Någon sammanfattade läget i Vägvalets ena Facebookgrupp: ”Innan folkomröstningen hörde vi att vid ett NEJ skulle man bli tvungen att förhandla med övriga parter. Vad hände? Man träffades nån timme och Göteborg fick höra att övriga inte var intresserade – och därmed lät man sig nöjas! Kallar någon det förhandling??”

Läser man Jonas Ransgårds svar ovan är det svårt att frigöra sig från följande tolkning:
1. Han villkorar att följa folkomröstningen med att motsvarande summa pengar som trängselskatten ska ge (25 miljarder under 25 år) måste tas in på något annat sätt. På röstsedeln klargjordes sambanden mellan trängselskatt och vad den ska finansiera. Detta kort har alltså redan spelats ut innan folkomröstningen. Väljarna röstade ändå nej med denna vetskap. Alltså har väljarna ifrågasatt även det som pengarna ska gå till.

2. Han är därmed totalt ovillig att omvärdera/omförhandla det Västsvenska paketet.

3. Sättet att bedriva ”förhandlingar” med övriga avtalsparter förs inte med någon form av påtryckning på dessa eller med speciellt stor entusiasm från göteborgarnas företrädare (Anneli Hulthén (S) och Jonas Ransgård). Det handlar snarare om att bara tillfråga dem om de vill riva upp avtalen, varpå de får det självklara nejet till svar.

4. Tillämpar de samma lama ”förhandlings”-taktik i samtalen med regeringen lär mötet även där bli ett kort sådant.

5. Ransgård påstår sig lyssna på folket, men menar att det skulle vara svårt att följa folkomröstningsresultatet. Återigen är det svårt att frigöra sig från tolkningen att det snarare handlar om brist på vilja från Ransgårds (och Hulthéns) sida.

En annan fråga som kom upp i chatten var hur politiken ska återvinna någon form av förtroende  i Göteborg.

Janna: Hur skall ni politiker vinna tillbaka förtroende hos folket som ni håller på att förlora i trängselskattefrågan?

Jonas Ransgård: Jag tror att det blir en svekdebatt oavsett hur folkomröstningsresultatet hanteras och det blir ett långsiktigt arbete att förbättra förtroende.

Ransgård gör det väl lätt för sig när han konstaterar att han inte kan göra alla till lags. För det finns naturligtvis alltid människor som inte är beredda att acceptera politiska beslut. Men de flesta skriver nog under på att svekdebatten blir långt mycket lindrigare om man följer ett utslag i en folkomröstning än om man går emot den. Tror till och med en stor majoritet av de som röstade Ja i folkomröstningen är nöjda om Ransgård & Co står upp för demokratin i Göteborg och följer majoriteten.

En sista fråga från chatten:
Bo Ahlqvist: Om moderaterna hade fått 57% och socialdemokraterna 43% i kommunalvalet, hade du då tolkat det på samma sätt dom du nu tolkar folkomröstningen?

Jonas Ransgård: Folkomröstningar i Sverige är rådgivande.

Det visste nog alla redan. Återigen förbereder Jonas Ransgård oss på att folkomröstningen kan komma att negligeras. På något sätt känns det som om det är fel personer företräder oss i dessa ”förhandlingar”.

Håkan Andersson
Vägvalet

Som man frågar få man svar

lördag, 13 september, 2014

Dagen före valet drämmer GP till med två artiklar på  nyhetsplats som knappast kan anses som speciellt neutrala, båda signerade Ulf Nyström. Missförstå mig rätt, jag är förstås själv partisk, men jag vet att en journalists uppdrag är att belysa båda sidor av myntet. Man kan göra det genom att också låta någon kritisk person uttala sig eller genom att ställa kritiska frågor. Ett annat sätt är att balansera en artikel med en annan artikel som motvikt, ibland kan man förstås göra det över en period av flera dagar. Men nu är det bara en dag kvar till valet, att balansera det med en artikel på måndag är förstås meningslöst med tanke på valet i morgon. Här borde GP tänkt efter lite mer.

I den ena artikeln, med den gravt missvisande rubriken ”Västlänken 20 procent billigare” intervjuar Nyström koordineringsansvarig för Västsvenska paketet Ylva Löf och projektchefen på Trafikverket för Västlänken Bo Larsson. För den som orkar läsa hela artikeln visar det sig att rubriken syftar på att projekteringen vid årets slut kommer att ha kostat 820 miljoner i stället för budgeterade 1020 miljoner.

Så, nej, Västlänken kommer inte att bli 20 procent billigare för den som förleddes att tro det när de läste rubriken. Rubriksättaren är antingen helt okunnig om den debatt som förts på sistone som pekar på att Västlänkens totala kostnader tvärtom kommer att öka med nödvändiga tilläggsinvesteringar, stationsbyggen m.m. eller så är det fråga om en medveten vinkling i avsikt att vilseleda läsarna.

I artikeln konstateras vidare att kostnaderna för att återställa Lisebergs byggnader (efter rivning) finns med i budgeten för Västlänken och även den uppmärksammade uppgiften om att Räddningsverket inte var nöjd med utrymningsvägarna i tunneln viftas nu undan med att även de ryms i budgeten. Varför sparade man då in på den parallella utrymningstunneln längs hela sträckan om det inte var för att spara pengar och därmed kunna uppvisa att hålla budget?

Så sent som för några dagar sedan menade ju Trafikverket att säkerheten var fullt tillgodosedd genom de lodräta schakt som planerades. Men nu, när det uppmärksammats i media så är det plötsligt inget problem att tillgodose Räddningstjänstens krav. Där hade det varit passande med en kritisk fråga.

Och kan någon förklara hur man ”återställer” kulturhistoriska byggnader på Liseberg efter att man rivit dem? Det går förstås inte! Man kan naturligtvis bygga nya kopior av gamla byggnader, men den historiskt intressanta byggnaden förblir riven.

I den andra artikeln, med rubriken ”Västlänken byggs även vid ett nej”, har Ulf Nyström ringt runt kommunalråden Hulthén (S), Ransgård (M) och Nyhus (S) samt regionrådet Magnusson (M) och gjort en egen gallup-undersökning hos dessa om vad de tror om Västlänkens fortlevnad efter ett eventuellt nej i folkomröstningen. Han får det föga förvånande svaret att det är ”business as usual”, inget händer! Allt som är beslutat ligger fast och eftersom avtalet är underskrivet går det inte att ändra. Min egen slutsats är att dessa politiker inte har för avsikt att följa ett nej. Den demokratiska aspekten hade varit en intressant fråga att ställa, men den slipper makthavarna besvara – igen.

I ärlighetens namn bör påpekas att artikeln är längre på nätet och innehåller där Theo Papaioannous slutkommentar också kom med och därmed balanserade vad de andra sagt: ”Theo Papaioannou, partiledare för Vägvalet, säger att han respekterar ett ja till trängselskatten.

– Då blir trängselskatten kvar, säger han. Men vi vill ha bort Västlänken ur Västsvenska paketet och kommer att arbeta för att få paketet omförhandlat, säger han. Men jag inser att det kommer att bli svårt.

– Får vi ett nej till trängselskatten måste både skatten och Västlänken bort, den politiska majoriteten kan inte köra över folkviljan.

Papaioannou tycker att tolkningen av resultatet av folkomröstningen borde klarlagts tidigare.

– Folkomröstningen är rådgivande men jag anser att de måste räcka att 50,1 procent säger nej för att trängselskatten skall avskaffas.”

I papperstidningen klippte redigeraren helt enkelt bort detta på grund av platsbrist och därmed tappade artikeln sin neutralitet. Inte Ulf Nyströms fel, men fortfarande slarvigt av GP som tidning.

Sammanfattningsvis tycker jag att GP bitvis driver en slapp och okritisk journalistik. Varför ifrågasätter tidningen till exempel inte uppgifterna som kommer fram sent i valrörelsen? Jag tänker till exempel på påståendet att utlandsregistrerade bilar kommer att betala trängselskatt från 2015 eller varför kontrollerar GP inte om det föreslagna undantaget för Backaborna är förenligt med kommunallagen? Istället publicerar GP sammanfattningarna av utredningen eller det officiella pressmeddelandet. Ville man bara läsa det kan man ju lika gärna läsa Metro!

Håkan Andersson
Vägvalet

Rösta Nej i folkomröstningen som de andra partierna inte ville ha

onsdag, 3 september, 2014

Så här i valtider kan det vara på sin plats att påminna om historien. Här är några viktiga händelser i skeendet som ledde fram till en folkomröstning den 14 september.

På Centerpartiets stämma i Örebro 2009, träffade Göteborgs då starke man Göran Johansson (S) dåvarande statssekreteraren Leif Zetterberg (C). Johansson sa följande till GP 2012: ”Vi tjôtade en stund och jag fick se Stockholms avtal om medfinansiering. Så jag frågade, om vi också inför trängselskatt, får vi ett paket då? Ok, sa han. Vi gjorde upp. Bara han och jag visste om det, så visst kan man säga att det var en överenskommelse i slutet rum. Men ibland måste man göra så, undersöka förutsättningarna innan man kan dra det i en öppen process.

Christer Lövkvist frågade Johansson rätt ut:

Syftet med trängselskatten var alltså att finansiera Västsvenska paketet?

– Ja, ja.

Alla andra påstådda mål (minskat trängsel, bättre miljö) för trängselskatten är därmed påhittade i efterhand.

I slutet av januari 2010 fattar Göteborgs kommunfullmäktige beslut om att ansöka hos regeringen att införa trängselskatt. Företrädarna för de olika partierna hyllar varandra för sitt mod och hela tillställningen liknades vid en Grammisgala av Anneli Hulthén (S). Att Socialdemokraterna tidigare hade utlovat en folkomröstning och att Allianspartierna tidigare varit bestämt emot trängselskatt nämns dock inte med ett ord.

Knappt en månad senare bildas Vägvalet. En namninsamling för att få till stånd en folkomröstning dras igång. Enligt dåvarande lag krävs det att fem procent av kommunens röstberättigade undertecknar. När Theo Papaioannou samlar in namn på Avenyn på Valborgsmässoafton 2010 stöter han på Anneli Hulthén. På frågan om hon vill skriva på för en folkomröstning säger hon: ”Skojar du, eller?!? Frågan om folkomröstning är utagerad och det är ändrade förutsättningarna nu. Partierna är överens och så är det med det.” Läs tidigare inlägg om denna händelse här.

Trots att Vägvalet bara funnits i cirka ett halvår på valdagen, får partiet 5,32 % av rösterna i kommunalvalet 2010. Namninsamlingen avslutas i december och erforderliga 22 900 underskrifter lämnas in med krav på en folkomröstning. I april 2011 röstar övriga partier ned kravet på en folkomröstning.

2011 och 2012 kommer Riksrevisionen med två rapporter som dömer ut Västlänken som olönsam och att regeringen fattat beslut utan relevanta underlag. Riksrevisionen pekar också på bristerna med s.k. medfinansiering, eftersom rika kommuner/landsting kan köpa sig före i kön till statliga pengar genom att ta en del av kostnaden.

Hösten 2012 startar GT en ny namninsamling. Lagkravet är nu att tio procent av de röstberättigade i kommunen skriver under inom sex månader. Totalt skriver över 90 000 på med personnummer och adress, men bara 49 000 godkänns som boende i Göteborg, vilket dock är klart över det lagstadgade kravet.

23 maj 2013 beslutar Göteborgs kommunfullmäktige med en rösts övervikt att hålla folkomröstningen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna röstade fortsatt nej till att låta väljarna avgöra frågan i en folkomröstning.

Om elva dagar, den 14 september, avgör du trängselskattens framtid. Om vi inte säger ifrån när chansen väl ges – i efterhand – är det en tydlig signal till politikerna att de utan risk kan köra över medborgarna igen och igen utan att att behöva tillfråga väljarna. Vill vi verkligen ha det så?

Har partierna som två gånger röstat nej till en folkomröstning ditt fulla förtroende?

Håkan Andersson
Vägvalet