Grattis Göteborg till öppenhet och transparens

Idag kan vi läsa om turerna kring Alfons Åberghuset i GP. Detta ärende var ett av de första besluten som Vägvalet stod inför på sammanträdet 25 november 2010.

Vägvalets Tom Heyman anförde:

”Ordförande, fullmäktige! Helena Nyhus (S) hänvisar till sin hemliga vän. I det här sammanhanget har det tydligen funnits många hemliga vänner, som har kunnat framföra sina egna åsikter. Det Helena Nyhus säger är egentligen rätt häpnadsväckande. Hon har valt en specialhantering av det här ärendet för att kunna tillfredsställa hemliga vänner och deras önskemål. Jag tycker det ligger mycket i det som Kristina Tharing (M) säger, att det här är ett ärende som inte har gått den vanliga vägen och som det finns stora frågetecken om. Inte minst i den pressbevakning som har varit noterar vi ett antal märkliga personrelationer mellan konsulter och författare och ledande socialdemokrater. Vi i Vägvalet är mycket för vanliga vägar, och vi vill instämma i yrkandet från Kristina Tharing (M) med flera.”

Redan då visste vi att det inte gått via rätt beslutsvägar och idag får vi det bekräftat igen när vi läser GP:s granskning.

Det är en beklämmande läsning när vi idag försöker få Göteborg på rätt köl i mutskandalernas spår när Anneli Hulthén bl.a. i GP säger:

”Varför tycker inte GP om Alfons?”

Anneli Hulthén verkar inte riktigt förstå allvaret i frågan när hon marginaliserar den till varför man inte tycker om Alfons Åberg. Det gör vi nog alla, det vi inte gillar är smusslet kring val av byggnad och sättet Åberg ska etableras i Göteborg.

”Det är fruktansvärt tråkigt att när vi försöker få ett Alfons Åbergshus till Göteborg så ska det totalsänkas med att här är något lurt, här är något konstigt, här har vi inte följt alla konstens regler. Slutsatsen kanske blir att det inte är någon idé att starta överhuvudtaget eftersom motståndet uppenbarligen är så stort. Vi skulle inte ha varit så glada som vi var.”

Som ett litet barn säger Hulthén att eftersom vi inte får som vi vill så kan det vara. Återigen saknas förståelse för vad frågan handlar om

”Jag kan ge mig tusan på att om vi hade valt att lägga Alfons hus i Angered Centrum så hade inte diskussionen uppkommit. Trädgårdsföreningen är en provokativ plats och därför blir det skumt.”

Att säga att det inte spelat någon roll om vi lagt huset i Angereds Centrum är ett ganska nedvärderande påstående om Angered. Och varför skulle inte Alfons Åberg kunna ligga där? Skulle författarinnan gå med på det? Är det utrett?

Fröhuset är och förblir ett K-märkt hus mitt i centrala staden som är känsligt. Jag vet detta efter att ha tillbringat ett av mina många sommarjobb genom att värma och peta bort kittet i gamla K-märkta fönster och försiktigt målat om huset. Det är ett hus som symboliserar mycket i staden.

”Och att vi samtalade med författarinnan innan vi började formalisera beslutet, därmed anses att här fortsätter skumraskkulturen i Göteborg, som att det vore något genetiskt nedärvt mellan socialdemokrater.”

Att samtala är en sak. Att guida runt någon i staden för att se på hus som en fastighetsmäklare är något annat. Det är väl klart att det placeras i samma fack som svågerpolitik.

GP ställer två viktiga frågor till Anneli Hulthén:

Var ska man dra gränsen, vad ska sättas på pränt?

”Kommunallagen ska följas. Men det måste finnas utrymme för att hämta in idéer, för att föra samtal med invånare eller andra. Jag kan tänka mig att även oppositionens motioner diskuteras med företagare och andra innan tankarna väcks i fullmäktige.”

När ska man gå från tankar och idéutbyte till att göra ett formellt ärende?

”Alfonshuset var ingen quick fix som bara dök upp i fullmäktige. Det var på remiss till förvaltningarna och huset undersöktes i flera omgångar för att se om det gick att använda.”

Som kommunstyrelsens ordförande så borde väl allt som har med staden att göra diarieföras, speciellt när man ger sig på vilka byggnader som är lämpliga.

Det har varit ett kraftigt motstånd från oppositionen om hanteringen av Alfons Åbergshuset inte minst i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Det är dock lite svagt agerat när man kan läsa att gruppledarna för KS skrivit ett gemensamt brev till Gunilla Bergström:

… en sak har vi samtliga varit rörande överens om och det är glädjen över och viljan till att få vara hemort för Alfons Åberg…

Oppositionen är av uppfattningen att deras motstånd, som inte ska förringas på något sätt, i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen räcker och att brevet inte på något sätt bekräftat den process som de kritiserat.

Jonas Ransgård säger:

”Jag tycker det är synd att det uppfattas så, men jag tror att vårt agerande både i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige gör det tydligt hur missnöjda vi har varit i den här processen.”

Tyvärr uppfattas nog detta som Kenny Genborg beskriver i intervjun med Gustav II Adolf:

”Jag menar att oppositionen har ett stort ansvar för de problem som nu uppdagas. Om kungen är naken är det oppositionens uppgift att göra folket uppmärksamt på det.

Men visst har de väl bråkat genom åren?
– Du säger det. Jag har inte hört det. De har tassat in och ut här bakom, lika försynta som en kuvad preussisk armégeneral.”

Vägvalet välkomnar Alfons Åberg till Göteborg men inte till vilket pris som helst och inte på något sätt under de förutsättningar som den rödgröna majoriteten bäddat för. Det hade vi nog valt att markera ytterligare genom att inte skriva gemensamma brev till författarinnan. Tyvärr kan det nu vara så att den rödgröna majoriteten bränt möjligheterna för Alfons Åberg i Göteborg genom att inte köra med öppna kort i hanteringen. Och då undrar man: Är det någon skillnad på Anneli Hulthéns och Göran Johanssons ledarstil?

Theo Papaioannou
Vägvalet

I nyhetsflödet: GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, GP6, GP7, GP8, GP9, GP10, GT1

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar