Folkpartiet har nu äntligen bestämt sig. De säger nej till en folkomröstning. Ett nej som de ruvat på rätt länge eftersom deras stämma ändå gav en indikation om detta.
Men vad hände på vägen med liberalismen som är Folkpartiets kärna. Vart tog den egentligen vägen?
Motiveringarna om varför vi inte ska genomföra en folkomröstning är ytterst märkliga.
Helene Odenljung (FP) säger följande i GP:
”Det är inte rimligt att ta om frågan från början igen och då bara ifrågasätta finansieringen. Skulle det bli ett nej till trängselavgiften kommer göteborgarna att få betala hela paketet på egen hand.”
Att göteborgarna skulle få betala hela paketet själva är ren och skär spekulation, eftersom ingen egentligen försökt omförhandla paketet. Skrämselpropaganda helt enkelt.
Vidare säger hon:
”För oss är paketet bara början. Vi behöver fler satsningar på infrastrukturen, inte hindra de som redan är beslutade och som redan har varit uppe som en fråga i ett val.”
Odenljung avfärdar lagen om det förstärkta folkinitiativet. En laglig rätt som finns i dagens Sverige, lika lagligt som de allmänna valen. Folkinitiativ kan väckas för nya och gamla frågor och även för att kunna riva upp redan fattade beslut av politiker som till exempel inte lyssnat på sina medborgare. Antingen har hon inte förstått detta, trots att hennes parti röstade för lagändringen, eller så lyssnar hon fortfarande inte.
Odenljung fortsätter i GT:
”Vi älskar inte trängselskatten, men vi accepterar den som ett sätt att medfinansiera det paket som vi faktiskt behöver och har längtat efter i den här regionen under lång tid. Så frågan är inte ny, utan vi tycker att den har varit uppe och att folk har haft möjlighet att ta ställning till detta.”
Det är en underdrift att tro att folket verkar ha längtat efter trängselskatten. Och att de skulle ha haft möjlighet att ta ställning till den är ju också en total missbedömning med tanke på folkomröstningskravet som nu finns. Dags att vakna upp i verkligheten.
Vidare säger Odenljung att Folkpartiet jobbar för förändringar kring trängselskatten:
”Vi har föreslagit att man ska utreda några stationers placeringar, och stationen på Älvsborgsbron tycker vi ska tas bort så fort som möjligt. Vi tycker inte att det är perfekt, men vi tycker att det är bättre än att vi höjer skatten. Och vi behöver det här paketet.”
Om man tittar på förra citatet där Odenljung påpekar att frågan inte är ny så undrar man var hon själv varit de senaste tre åren? Hon kastar fram att ta bort trängselskatten på Älvsborgsbron när hon vet, eller borde veta, att cirka 20% av intäkterna kommer därifrån. Det är ju lika illa som när hon oroar sig för hur man ska agera vid ett nej till trängselskatten i en eventuell folkomröstning. Ja, Helene Odenljung, hur ska du kunna ta bort stationen från Älvsborgsbron? Varifrån ska pengarna komma?
Lika otydlig är hon i P4 Göteborg på frågan om varför är inte en folkomröstning rätt väg att gå:
”Därför att det är för otydligt. Om man ställer den frågan som folkinitiativet samlats kring, och utan att veta vad ett resultat av en sådan folkomröstning får för effekt på paketet, så kan vi inte säga ja.”
Märk också hur hon utgår hela tiden ifrån att det blir ett nej till trängselskatt. Och om det blir det finns det flera olika scenarier efter ett eventuellt nej i en folkomröstning. Det kan vara skattehöjning, ett nedbantat paket, mer statliga pengar och många flera alternativa lösningar.
Folkpartiet har tappat sin trovärdighet som ett liberalt parti med sitt nej till folkomröstningen. Folkpartisterna borde nog läsa på vad ordet egentligen betyder:
Liberalism (av liberal), samhällsåskådning och politisk ideologi med den enskilda människans frihet i centrum. Liberalismen urskiljer två huvudvarianter av frihetsbegreppet: frihet från tvång resp. valfrihet. Den förstnämnda avser rätten till politisk frihet, frihet från förtryck, tortyr och censur samt rörelsefrihet. Valfriheten avser människors rätt att fritt välja arbete, bostadsort och fritidssysselsättning, liksom konsumenternas rätt att fritt välja varor och tjänster samt rätten till etablering av företag (näringsfrihet).
Källa: Nationalencyklopedin
Theo Papaioannou
Vägvalet
